Ty hans ögon äro satt/
Som tigh wachta dagh och natt.
19. Kunde än en moder kär
Barnet sitt förgäta här/
Skal doch Gudh ewinnerlig/
Min siäl/ eij förgäta tigh.
- [Notbild]
1. MIn siäl och sinne låt Gudh råda/
Och hoppas på tin Fader blijd;
Ty han kan doch medh himmelsk nåde
Bekröna tigh til ewig tijd:
Then sigh betroor vthi Gudz hand/
Han bygger eij på lösan sand.
2. Hwad hielper oss wij mycket sörje?
Hwad gagnar oss wår pust och qwahl?
Hwad är at wij hwar morgon börje
Begråta nöden vtan tahl?
Ju meer wij sörje i wår nödh/
Ju större blijr wårt sorga brödh.
3. Ty är thet bättre litet lida/
I hoppet och i sigh förnögd
Medh Gudz wårs Faders wilja blida/
Och hans försyn af Himmels högd.
Ty Gudh som känner bäst hwar man/
Han weet wäl hwad oss fela kan.
4. Han vthseer tiden at hugswala/
Han skickar wäl thet nyttigt är;
Hwad wij af troget hierta tala/
Thet märcker strax wår Fader kär.
Så kommer Gudh förr än wij troo/
Och skäncker hugnad/ tröst och roo.
5. Tänck eij vthi tin motgångz tima/
At tu af Gudh förlåten är:
Ty snart förgår een sorgedimma/
Han håller tigh tå mera kär.
Tänck tiden snart förbyter sigh/
Och motgång är föranderlig.
6. Thet kostar Gudh ja ganska ringa/
En fattig man at giöra rijk;
Then riker är/ til armod bringa;
En stoor och nedrig giöra lijk.
Ty Gudh then högste vnderman
Vphöija och förnedra kan.
7. Siung/ läs och gack på HErrans wägar;
Och giör tin kallelse medh flijt:
Förtro Gudz löfte som han säger;
Och haf til Himmelen tin lijt.
Ty then blijr en lycksalig man/
Som fast på Gudh förtrösta kan.
