tre höfwitsmän/ och öfwerföllo en stadh som kallas Ascalon. Men ther wordo the i twå slachtningar så af the Romare förnedrade och förlagde/ at the miste tiugu tusend män/ samt medh theras Capitener; Sedan drog Wespasianus efter Keisarens befalning in i Galileam/[1] hwilket war ett mächtigt folckrikt land; skinnande och röfwade thet så öfwer alla måtto/ at på mord/ skinnande och brännande war ingen ände. Ther wordo tå månge Judar slagne/ i ene reso femtijo tusend wahrachtige krigsmän/ förvtan qwinnor och barn/ och annat gement folck. Fienden skonade wharken vng eller gammal/ icke hafwande qwinnor; Ja/ icke heller barn i waggone. Sextusend vnge män förskickade Wespasianus in i Achaiam/ til at gräfwa ther ett näs öfwer. Tretijo tusend Judeska krigsmän såldes bort för trälar: och femtijo tusend af förtwiflan störte sigh halsen sönder vtföre höga bergsklippor. På then tiden war en märkelig förståndig man/[2] en prest och Capiten i thet Judeska kriget benämnd Josephus/ hwilken af förfärelse flydde medh några fåå andra til en stadh i Galileen/ benämd Jotapata/ och giömde sigh ther. Thenne när han wardt gripen/ och förd til Wespasianum/ propheterade[3] han och spådde/ at Wespasianus skulle blifwa Keisare. Hwarföre skonades honom/ och wardt ährliga af Wespasiano hållen. Thenne hafwer sedan skrifwit Historier/ som wij hafwer om Judarnas handel. Medan thetta skedde i Galilea/ slogo sigh tilhopa en mächtig stoor röfware hoop i Jerusalem: hwilke i förstone myckit hemligit mord bedrefwo: sedan begynte the vppenbarliga taga til at röfwa och mörda/ och plåga then arma staden Jerusalem i een ynckelig måtto. Thetta hade en stoor Herreman kommit tilwäga/ som het Johannes/ på thet han skulle fåå regementet in vnder sigh. Wordo ock på then tiden någre af the öfwersta presterna dräpne/ och offta vugöts blodh inne i sielfwa Templet. Josephus skrifwer/ at tolf tusend af then Judeska bästa Adelen kommo i thet rumoret och bullret om halsen. En part mena at the Romare hafwa thetta spelet drifwit genom hemiga stämplingar och practiker. Altså wardt Jerusalems stadh på then tiden medh tre plågor tillika plågad: nämliga medh then Romerska feigden/ medh vpror i staden/ och medh tyrannij/ whilket the tyranner bedrefwo; sigh then ene efter then andra genom partisk listighet vphofwo/ och för Herradömet skull vyhguto blodh i staden. När the Gadarener[4] satte sigh vp emot the Romare/ så at Wespasianus måste öfwergifwa sitt winderlägre/ och hastigt vprusta sigh emot them/ tog han theras stadh Gadare in: och medh sin höfwitsman Placido nederlade han och drap i flychtene widh trettiotusende borgare/ tu tusend grep han til fångar; men thet andra folcket/ som gåfwo flychtena/ störte sigh i then floden Jordan; och theras döda kroppar fluto så nidh åth Jordanen/ til then siön Asphaltiten/ som man kallar thet döda hafwet. Och sedan woro the Judar på hinsidan Jordan alt in til Macheron och allestädes i Galileen af the Romare öfwerfallne/ och kommo i stoor förskräckelse. När som nu winteren förleden war/ strax vthi första wårens begynnelse/ fick Wespasianus tidender til Cesaream/ ther han hade sitt lägre/ at Keiser Nero war dödh;[5] therföre giorde han sigh medh hast redo/ drog ifrå Cesarea. Och sedan han hade intagit alla the Judars och Edomeers städer/ vndantagandes några fästen/ som någre främmande krigsmän inne hade/ besatte han allestädes städerna medh Romersk krigsfolck/ på thet han skule theste bättre kunna storma och intaga Jerusalem/ hwilket allena ännu oöfwerwunnit qwar war. Så blef tå Wespasianus/ på then tiden af sitt krijgsfolck vphäfwen och vthropad för Keisare. Sedan drog han in i Egypten achtandes sigh til Wälskland; och gaf så sin son Tito then Judeska feigden i befallning.
III.
[6] Om Jerusalems Belägring then 14 April. Templets vpbränning then 10 August. och stadens förstöring den 8 Septemb. medh thet som i medler tijd skedt är.
NÄr som nu Titus red vth medh Jerusalem/ och beskådade lägligheterna/ hade Judarna så när fått honom fången/ så at han medh plats vndkom. Sedan slog han sitt lägre widh Scopus/ en fierdingswägh ifrå staden; och skickade så folcket/ och belade staden alt omkring. På then tiden hade myckit folck af alle städer för Påska Högtiden skull sökt til Jerusalem; ther som ock tilförne en mächtig hoop medh mångahanda löst folck war församlat/ som af Galilea förjagade woro: så at ther woro i staden tre parter/ som all endrächtighet förspilte/ och hela regementet ju längre ju meer och meer föekränckte och förstörde. En part af them hade Templet inne: för hwilkom en war höfwitsmann/ som het Eleazar Simonis son/ til honom höllo the Zeloter sigh[7] hwilke store hycklare/ och borgarenom mächta hätske woro. Nidre delen af staden hade en inne som het Johannes/ hwilken war hufwudet och begynnelsen til alt ondt/ om hwilken tilförene talat är. Öfre delen af staden hölt Simon[8] inne/ medh tiugu tusend Edomeer/ hwilke kallade woro til at förswara och beskydda staden för the Zeloters öfwerwåld och mord. Och när the så komne woro/ hade the åter gierna warit af medh slika bofwar/ men the kunde icke blifwa them qwitte. När Titus thetta märkte/ at staden war medh så gräseliga myckit folck vpfylter/ förstärkte han sigh/ och giorde sigh medh hast redo til at beläggia staden. Och lät giöra wallar (som Christus them tilförene sagt hade)[9] kring om staden/ medan folcket så församlat war/ på thet han skulle theste snarare vthhungra och vthswälta them. Tå Judarna thetta sågo/ föllo the vth medh sin högsta och yttersta macht/ och wille afställa och förhindra thetta; men thet lyckades them intet: Ty Gudh wille nu drifwa thetta spelet medh them til ändan. Therföre gingo theras rådh och anslag intet fram/ vtan alt lände til
