Om Fredags Afton.
LOfwad ware HErren/ som allena giör vnder; och lofwar ware hans heliga Namn ewinnerliga: och alla land ware full medh hans ähro. Jagh skal dageliga lofwa Gudh; och min munn skal om aftonen altijd tacka honom. Ty tå jag ropas/ så hörer hans migh: när jag berder/ så böier han sin öron til migh / och märker vppå mina röst. HErren är min tuilflycht och starcjaget/ en hielp vthi the stora nöder/ som migh uppå
Om Lögerdags Morgon.
O Tu sanne odödelige Gudh/ wårs HErras JEsum Christi Fader! til tigh vplyffter jag min hogh medh skyldiga tacksamhet. Tina rättferdighet wil jagh icke fördölja; jag wil tala om tine sanninge och salighet/ och icke
Om Lögerdags Afton.
LOf ske tiogh tu alörahögste odödelige Gudh! Log ske tina milda godhet och barmhärtighet! Lof ske tina weiga wijshet och sanning! Tu som hafer bewarat miogh i thenna dahg ifrå skada och alt ondt. Jagh beder tigh at tu ock nådeligen fulländar tina påbegynta godhet/ och låter migh sammalunda roliga hwilas i thenn tilstundande natt vnder tina alrahögsta beskännelse; och
