Och undfår bland de dina.
Ja, därpå jag ej tvifla skall,
Ty du har satan bragtpå fall
Och aftvått synder mina.
6. Du sjelf min medlare då var,
När du din dom anställer,
Att hvad mot Gud jag brutit har,
Mig ej för evigt fäller,
Ack! låt mig i en salig stund
Det ordet höra af din mun,
Som till min frälsning gäller!
7. O Jesu Christe! kom dock snart,
Om det dig så behagar.
Jag gläder mig åt tidens fart
Och mödans flydda dagar:
Ty med hvar dag, som går, jag vet
Att du mig till din härlighet
Allt närmare ledsagar.
(L. Jonæ.)
499. En gång dö och sedan domen,
Är oss alla förelagt,
När vår kropp till jord är kommen,
Blir dock själen än vid makt.
Hon för domen måste då
Ställas att det utslag få,
Som en helig Gud skall fälla,
Och som skall för evigt gälla.
2. Herre! för din helga vrede
Bäfvar himmel, bäfvar jord.
Jag mig då i tid berede,
Gifve akt på Jesu ord.
Här är lif och här är död,
Himmelsk glädje, evig nöd:
Wälj, min själ, ack, välj det bästa,
Där du trygg ditt hopp kan fästa!
3. Ej har Gud oss här i verlden
Skapat till fåfänglighet;
Ej att blindvis följa flärden,
Söfvas in i yppighet:
Nej, att lyda Herrens lag,
Gudi tjäna natt och dag,
Kärleksfullt och fridsamt lefva
Och till himlen alltid sträfva.
4. Helig vandel, salig ända,
Det har Gud tillsamman satt.
Den sig här ej vill omvända!
Stannar där i evig natt.
Ja, förlorad är förvisst
All den nåd, som Jesus Crist
Månde oss så dyrt förvärfva,
När vi sjelfve oss förderfva.
5. Styr, o Jesu! till det bästa,
Hvad som mig åligga kan.
Lär mig alltid vid dig fästa
En förtröstan ren och sann.
Skilj allt ondt, o Gud! från mig:
Allt det goda är i dig.
Wärdes du mitt lif förblifva;
Dig vill jag mig undergifva.
6. När min sista stund månd’ vara,
Uppehåll mig med din hand.
Låt min ande salig fara
Hädan till ditt fröjdeland.
Öppna du mig lifsens dör
