Och till Fadrens hus mig för,
Milde Herre Jesu Christe!
Jag din kärlek alldrig miste!
7. Anse, Gud, att jag är renad
Genom Jesu Christi blod;
Anse, att jag är förenad
Med din Son, min Frälsar’ god
Herre! se mig nådigt an,
Att för dig jag framgå kan,
Lof och tack dig gladligt bära
Och ditt namn der evigt ära.
Slutpsalm.
500. Du som fromma hjertan vårdar
Och de trognas bön upptar!
Gud! en dag i dina gårdar
Bättre är än tusen dar.
När oss levnans oro tär,
O hur skönt ditt tempel är!
O hur ljuft att der bortsjunga
Jordens sorg och dagens tunga
2. Här det ofta går den fromma,
Som han mörksens gerning gjort;
Här förtvinar dygdens blomma,
Lastens ogräs skjuter fort.
Fröjd och lycka ila bort;
Wänner skiljas innan kort;
Rachel sina barn begråter,
Och sig ej hugsvalas låter.
3. Men när tempelsången stiger
Andaktsfull mot himlens höjd,
Oro stillas, klagan tiger,
Hjertat slår af helig fröjd.
Själen då, från jordens grus
Trängtande till Faderns hus,
Himlens tungomål re’n talar
Och af hoppet sig hugsvalar.
4. O min själ, du skall dig svinga
Till det Salems berg en gång,
Der CHerubers harpor klinga
Bland de sällas segersång.
Låt ditt lof, ditt böneljud
Gå i förväg hem till Gud,
Medan än du, följd af sorgen,
Irrar utom Fadersborgen!
5. Dagar komma, dagar flykta;
Håll dig vid Guds ord och säg:
Det är mina fötters lykta
Och ett ljus på all min väg.
Haf din lust i detta ord,
Som, af ålder, på vår jord
Menskors tröst och frid beredde
Och till himmelen dem ledde.
6. Christne! medan vi här vandra,
Låtom oss, på fädrens vis,
Fromme bedja med hvarandra,
Glade sjunga Herrans pris.
Barnens, liksom fädrens, ljud
Stige upp till samme Gud,
Att hans godhet nederkalla
Öfver oss och öfver alla.
