Den här sidan har korrekturlästs
62
Återlösningen.

5. Jag på dig min tröstan ställer:
Du min tillflykt är försann.
Med din död du döden fäller,
Att han mig ej skada kan.
Nu i dig jag hafver del,
Skydd och helsa utan fel,
Du i nöden vederqvecker
Och från döden mig uppväcker.

6. Har jag dig i hjertat inne,
Allan godhets källa vid!
Ingen sveda når mitt sinne,
Ingen oro stör min frid.
Herre! när jag hafver dig,
Intet mer kan fattas mig.
Den sitt allt i dig har funnit,
Han har lyckligt öfvervunnit.

(Heermann. Norenius.)

78.

Frälsta verld! i nådens under
Wörda helighetens Gud!
Sinai med blixt och dunder,
Golgatha med fridens bud,
Ropar: Menska, ej förgät,
Samma Gudoms majestät
Syndens stränga dom förkunnar,
Syndarn nåd och tröst förunnar.

2. Samma röst, som mildt förlåter,
Yrkar evigt dygdens lag,
Till din pligt dig kallar åter,
Bjuder nyttja nådens dag.
Wandra trygg i Jesu spår,
Wägen, som till lifvet går!
Styrka vill han sjelf dig gifva,
Tro och hopp i hjertat lifva.

3. Syndaskulden att försona,
Jesus steg från himlen ned;
Ej att syndalustan skona,
Lifvets Herre döden led.
Hat till allt, som orätt är,
Strid mot brottsliga begär,
Hjertats renhet, Andans lydnad
Ware, frälsta själ! din prydnad!

4. Intet qval så bittert ömmar,
Som ej flyr vid Jesu röst.
Med hans blod från korset strömmar
Frid i ångerfulla bröst,
Mod att hämma lustars lopp,
Kraft att strida, segrens hopp,
Himmelsk fröjd i alla öden,
Ljus i mörkret, lif i döden.

5. Dyra kors, de trognes ära,
Djupet af Guds hemlighet!
Wid din fot skall hjertat lära
Sanning, kärlek, ödmjukhet.
Werldslig vishets tomma prakt,
Tviflets skugga, otrons makt,
För den kärleksblick försvinner,
Som i Jesu öga brinner.

6. Du, som gick att verlden frälsa,
Du min Frälsare ock blif!
Samvetsfriden, själens helsa,
Syndens död och andans lif,
Allt är nåd och kraft af dig.
Si! mitt hjerta öppnar sig: