5. Se menniskan! Så hög och skön
Är synen af den Helige, som lider!
I Gud allen han har sin lön;
Bland menniskor välsignelse han sprider.
6. Upp till den höjd, den ljusa höjd,
Dit han med sig vill lyfta menskligheten,
Han tröstad ser, och vandrar nöjd
Det tunga korsets väg till härligheten.
7. Se menniskan! o lär, min själ!
Att för ett högre mål än jorden sträfva!
I Jesu namn gör rätt och väl;
Och ej för nöden, ej för döden bäfva!
8. På Jesum tro och följ hans spår,
Mot himlen höj en tålig blick och hoppas!
Igenom natt till dag du går,
Och glädjens ros på qvalets törne knoppas.
88.
Jerusalem! i öfverdåd
Föraktar du Guds kärleksråd
Och ler åt Christi pina.
Guds Israel! med gudlöst mod
Du manar öfver dig hans blod
Och öfver barnen dina.
Och öfver dig det komma skall!
Se dina stolta murars fall,
Och gack, att flyktig och förspridd,
Från tid till tid, kring jordens vidd,
Bevittna ho den Herren var,
Som korset bar,
Och se i hvem du stungit har!
2. O du, som, för vår frälsnings skull,
Oskyldig, helig, nådefull,
Dig sjelf ej ville skona!
Ditt blod, o Jesu! öfver mig
Wälsignande må gjuta sig,
Att mig med Gud försona.
Mig lifve detta dyra blod
Till kärlek, tro och tålamod;
Det tröste mig i all min nöd,
Det styrke mig i lif och död:
Att efter ett, i frid och hopp;
Fullbordadt lopp
Jag i din famn må tagas opp!
89.
Du bar ditt kors,
o Jesu mild!
Då dödsens väg du trädde
Till frälsning för den verld, som, vild
Och full af hat, dig hädde.
O kärleks höjd!
Du blöder böjd,
För dem, som dig förfölja.
2. Du bar ditt kors,
Då bar du ock
Med verldens synder mina,
Och bland de otacksammas flock,
Som du vill nämna dina,
Är också jag,
Fast dag från dag
Din kärlek mig besöker.
