4. O Jesu, du vår broder kär!
Du vill oss alltid vara när.
I vårt elände hos oss blif,
Och hjelp oss till ett evigt lif.
97.
Med rördt och tröstadt hjerta
Jag prisar, Jesu! dig;
Ty all din ångst och smärta
Du utstår ock för mig.
För mig och mina synders skull
Du kämpar och du lider,
Till döden kärleksfull.
2. Till döden vill jag minnas
Det kors, för mig du bär.
Och mer ej öfvervinnas
Af syndiga begär.
Ej verlden mer skall dåra mig;
Jag vill med glädje vandra
På lifsens smala stig.
3. Hjelp mig ock tåligt bära
Mitt kors och all min nöd,
Och dig af hjertat ära,
Dig följa till min död
När ångren tär mitt arma bröst,
Säg att min synd förlåtes,
Så har jag frid och tröst!
4. Du, som till menskors bästa
Har sjelf uppoffrat dig!
Hjelp ock, att jag min nästa
Må älska, såsom mig!
Om hat och otack blir min lott,
Må jag dock ej förtröttas
Att göra likar godt.
5. Och när min tid är ute
Och slutad är min strid,
Jag till ditt bröst mig lute
Och finne evig frid.
Den dig bekände här med fröjd,
Den vill du ju bekänna
Hos Gud i himlens höjd?
98.
Ack! hjertans ve,
Att jag skall se
Guds egen Son försmädas,
Och Guds väsens beläte
Under föttren trädas.
2. O sorg och nöd!
Se Christus död
Och uppå korset dräpen!
Den har visst en själ af sten,
Som ej varder häpen.
3. Den store Gud,
Hvars röst och bud
Kan hela jorden röra,
Lät, som menska, tyst och död
Sig i jorden föra.
4. Oss syndare
Bör slikt ej se,
Förutan gråt och tårar;
Ty det är vår ondska stor,
Som Guds Son så sårar.
5. Han trädde fram,
Ett menlöst lam,
Och lät sitt blod utgjuta,
Att vi nåd och salighet
Må för hans skull njuta.
6. Ack! ljufsta munn,
All sannings brunn!
Du är oskyldigt slagen,
Och utaf vår munn förrådd,
Hädad och bedragen.
