Vår synda-arf förandra,
Och så till lifvet gå.
10. Med dopets flod rentvagne
I Christo äre vi,
Och synderna borttagne;
Wår själ är frälst och fri.
Gud sjelf hos oss nu verke
Och med sin Ande stärke
I tron vårt nya lif!
(H. Spegel.)
111.
Jesu! du dig sjelf uppväckte,
Då du låg i grafven död;
Med ditt dyra blod du släckte
Afgrundseldens svåra glöd.
Wärdes ock min själ upplifva,
Att hon ifrån jorden sig
Hasta må, o Gud! till dig.
2. Låt din Ande i mig verka
Rätta lifvet mer och mer,
Att min själ må kunna märka
All den nåd, som du beter.
Hjälp mig döda syndens lusta
Och korsfästa så mitt kött,
Att det blifver verlden dödt.
3. Jag är väl med dig begrafven
Genom dopet till din död;
Jag är krossad af den stafven,
Mose lag, och det du böd;
Men den onda vanart qvicknar
Ofta i min själ på nytt
Och vill det jag förr har skytt.
4. Gerna vill jag för dig vandra
I förnyadt lefverne,
Och mitt sinnes lust förändra,
Att din vilja städs må ske:
Men mig hindrar verldens vana,
Köttsens svaghet, satans list,
Och jag märker mycken brist.
5. Hjelp fördenskull, Jesu Christe!
Med din Andes milda nåd,
Att det lif, som Adam miste,
Då han följde satans råd,
Alltid må i mig förnyas,
Styrkas och förökas så,
Att jag lifsens väg kan gå.
6. Hjelp, att jag ej mera följer
Gamla menskans välbehag,
Eller synden överhöljer
Med en ursäkt, som är svag.
Att du uppstod, det skall lära,
Huru jag af synden bör
Uppstå, så att jag ej dör.
7. När mitt hjerta måste bäfva
För ditt hot och lagens röst,
Jesu! låt din Ande häfva
Denna sten ifrån mitt bröst,
Denna tyngd af syndaskulden;
Låt din engel stiga ned,
Att förkunna mig din fred.
8. Ack! låt honom ljufligt båda,
Att du hafver seger fått!
Låt mig sjelf i trone skåda,
Att du har ur fängslet gått
Och detsamma för mig öppnat,
