Sida:Psalmodikon.pdf/19

XIII

läggas under allmänhetens ögon. Hos Brödrafolket hafwa, för underwisning i Kyrkosången, ziffror redan länge warit anwända i stället för notskrift. Den korthet och lättnad, som härigenom winner, är förwånande. Med en nummerföljd af ziffror till och med 8, äro på en gång alla skalor af samma tonförhållanden utryckta, tonen må inom octaven sänka sig så lågt, eller stiga så högt, som man behagar. Man finner således här en notskrift, som på en gång, med en och samma teckning, är afgjord för alla skolor, i hwilka förhållandet tonerna emellan är detsamma. När man, blott för wår wanliga Durskala, i notskrift har minst 12, särskilta skalor, med många och twåfalldiga, dem egna kännemärken, så har man i zifferskriften allenast en enda. När Kyrko-tonarterne, hwilka minst måste antagas att wara 6, i notskrift gifwa en swårfattlig mångfald af 6x12, eller 72 skalor, så stannar zifferskriften inom det ringa antalet af blott 6. Men icke nog härmed: Notskriften är egentligen blott ett conventionelt, wisserligen ganska tjenligt chifferspråk, men som säger intet af tonernas wäsen och inbördes förhållande, blott för ögat deras höjd och djup, hwilket som en matt skugga wisar sig för begynnaren, men förswinner för den öfwade. Zifferskriften är deremot i musiken wetenskapens, förståndets och begreppets urgamla alfabet. På den fattar man tonen, wet dess egenskap och förhållande till andra toner, och har ett gifwet språk, hwari man kan öfwa och uttala sångens wisdom och hemlighet. Med öfning af sång från ziffror blifwa interwallerna kända, och det är säkert, att från en så stående stil, som aldrig ändras, skall hwar och en med sinne för