Plan för anwändandet af denna bok i Wexelskolan, jemte nödiga förberedelser dertill.
Utgifwaren föreslår att en timme af dagen, enligt
gamla bruket, anwändes för öfning i sången, men fördelad
på före- och eftermiddagen. En hel timme, utan afbrott,
är för mycket: det tröttar. Om deremot sista
halftimmen af skoltiden före middagen, och den sista efter
middagen offras åt sången, så bewaras hågen och sinnets
munterhet, som är första wilkoret för alla framsteg i
studier, arbetet slutas i glädje, och det föregående tråket
- ett ondt, som alltid i någon mon åtföljer skolan, och som
den bäste lärare icke kan helt och hållet från alla
läroämnens öfning aflägsna - glömmes, och öfwerskyles af
Psalmens uppfriskande ande, som försonar sinnet för
alla oförrätter det lidit och måst lida: Ungdomen går
hem tacksam och förnöjd, ty skolans ofta swårmodiga och
dystra bild har ljusnat.
Men en timme af dagen förunne man dock åt denna dyra Guds gåfwa, som öppnar menniskans mun för den Högstes lof, och sörje icke tidens förlust. Den är icke i något afseende förspilld eller illa anwänd. Hwad som förloras i tid - om man will räkna efter grundsatser af en så sträng sparsamhet - skall finnas rikligen ersatt af munterhet, håg och förmåga att lära. Der andra öfningar, mest för jordisk nytta, upptaga fem hela timmar af dagen, må ej Kyrkosången, för beredelse af skick och uppbyggelse i wår offentliga Gudstjenst, tillerkännas en? Att icke medgifwa så mycket, är wäl att öfwerdrifwa nitet för det redbara, som likwäl endast af Gudaktigheten erhåller werklig redbarhet. Jorden och naturen, eller det så kallade nyttiga är till menniskans tjenst, icke menniskan till dess tjenst. Allt under solen är lika
