med andra och tredje tonen stora, och den fjerde förhöjd; samt den Joniska, 1+2+3 4, med andra tonen stor och den tredje stor. Dessa tetrachorder finnas med begynnelse-bokstafwen af sina namn utmärkte å skoltaflan, såsom de i Kyrkotonernas skalor förekomma.
När lärjungarna, i ofwanskrifne ordning, en rund tid mechaniskt öfwat sången, till dess att tetrachorderna och deras läge i hwarje tonart äro örat och sinnet wäl bekanta, hwartill kan åtgå måhända en termin eller mer, eller mindre; då göres början med sången af intervallerna, hwilkas noggranna kännedom ger sången sin fulla säkerhet och färdighet. De måste fattas, så wäl af begreppet, som örat och tonsinnet, hwilka sedan i gemensamt råd regera rösten, såsom sitt instrument. Härtill tjenar läsningen från taflan, der intervallernas namn förklaras och deras karakterer och skiljemärken omständligt undersökas och bestämmas; äfwensom nedanstående förberedande sång af intervallerna, hwilken är utförd i första Kyrkotonen, och för hwars noggranna öfning till fullaste färdighet särskilt tid wäljes och bestämmes. Man tillägger närmaste qwint till hwar och en af Doriska Tonartens tetrachorder, hwarigenom man får pentechorder, eller följder af fem närbelägna toner, och sjunger dessa i nedanstående ordning.
