gas. Ack, att äfwen sångens rike ägde en konung! Men saken är himmelsk, och Majestätet får wäl icke wäntas, utan ifrån himmelen. Hwarföre hyllas icke wetenskapen, som skulle bereda dess födelse och fostran i konstens eget Paradis!
Man betänkte den wäsendtliga åtskillnaden i ändamål för kyrkosången och den profana. Den sednare begär endast att förnöja, och har uppfyllt all rättfärdighet när nöjet är obrottsligt, på sin höjd ädelt; den förra begär icke mindre än Guds werkliga log och läkedom af menniskosinnets krankheter [1]. Äfwen den will bidraga, med allt hwad den förmår, till den stora kuren af menniskans frigörelse från synden. Det förnöjande är icke för kyrkosången ändamål, utan medel, hwaraf den utwäljer eller förkastar, eftersom det tjenar för dess afsigt, hwilken för henne icke är skönheten, utan helsan. Det som wore ett missljud i profana sången, är derföre ofta ett wälljud i kyrkosången, och twertom. Det är denna, i egentlig betydelse, himmelswida åtskillnad [2], som wanligen alldeles förgätes. När man träffat en för örat behaglig melodie, tror man saken färdig, men förstår icke pröfwa, icke ens att fråga, om den är för hjertat, i christlig mening, fridgifwande och helsosam, och om så skulle befinnas, i hwilket sinne och under hwilka själens belägenheter den kunde wara det. När wi ur tonernas stjerndans ertappat några sengångare, tro wi oss genast hafwa funnit en psalm. Ack, nej! En sång må wara än så lång-
- ↑ Den allmänna sedan är att bedömma psalmmelodier endast som konststycken, ehuru af ett eget slag, som tillhör kyrkosången; men detta är alldeles oriktigt. Ingen wet hwad som är i en psalmmelodie, förr än han i werklig andagtsöfning pröfwat den. Mången psalm förekommer platt wid claweret; med pröfwa honom i nöden, i sorgen och bedröfwelsen, och du skall finna den rik af ande. Meningen är icke med en psalm, att den skall sjungas för roskull, utan på fullt allwar, med den sjungandes uppoffring af sig sjelf, af hjerta, lif, kärlek och lust åt sanningen, som är Christus, det will säga konungen, åt hwilken Gud gifwit att wara menniskans och alla menniskors ende werklige och ewige Herre, helsa och salighet.
- ↑ Man kunde kalla den ena himlen Wenus Urania; den andra är Jesus Σοφια.
| 35 |
