20
mer hon ännu många gånger ge Tant vatten öfver hufvudet.
MINERVA
(grinande försmädligt).
Som vanligt, min kära Münchhausen, har du mun full med förhoppningar; men Publikens vaxnäsa bör väl någon gång lossna, så framt icke Publiken hel och hållen blifvit ett vax under dina händer. — Jag har nu ej kallat dig hit för att få skratta åt dina så kallade roligheter, utan för att se om du i dag går härifrån lika stor syndapalt som förr.
MÜNCHHAUSEN.
Jag afvaktar med otålighet Tants spörjsmål och försäkrar att det ej skall lyckas Tant nu, såsom förra gången, att lägga både frågan och svaret i min mun. — Jag är redo.
MINERVA
(hällande i åt sig en stor äggtoddy).
Nå, hvad menar du med näringsrätt?
MÜNCHHAUSEN
(knäppande ihop sina händer).
Hvarje sådan slags rätt, som förmår föda och underhålla kroppen, så att den på samma gång lifvar och stärker ledamöterne samt bereder åt det hela en behaglig rundning; fri från alla symtomer till skadlig fetma.
