48
för en Publik med fint förstånd och ljus uppfostran, så framt jag icke kände att din subjektivitet mera hvilar på egennyttan än på okunnigheten.
MINERVA.
Tänk, hvad stort och herrligt man kan utfundera och utföra, när man har så der många hufvuden att slå tillsammans och så der många armar att slå från sig med!
PUBLIKEN.
Du såge kanske hellre att jag, i stället för hufvuden och armar, endast hade magar? — Ja, i sanning, de behöfdes för att kunna smälta allt hvad du och dylika hopkoka.
MINERVA.
Men, oaktadt detta kål-land hufvuden och denna arma-åker, kan jag ej annat än skratta när jag hör ordet subjektivitet i en Publiks mun. Den som skall bedömma andras subjektivitet, måste sjelf äga en sådan.
PUBLIKEN.
Man skall vara bra nog kortsynt för att söka bestrida mig densamma! Visserligen gifves det stunder då jag förefaller mig sjelf som ett oroligt haf, hvars böljor vräka mot hvarandra och fylla luften med skum och dån; men det gifves äfven andra — fråga häfderna! — då
