konstkritik är ett flammande Phæbuseri, och hvilar alltför mycket på blotta Amatörstycken, för att kunna träffa sanningen på punkten; derigenom förnärmas den mindre Konstnären, han må berömmas eller klandras, på ett högst orättvist sätt; den större träffas icke af myggstinget, utan qvarstår orubbad i sitt ljus och låter hela skuggan falla tillbaka på Recensenten sjelf. — Med detta kan du åtnöja dig för denna gången! — Med Aftonbladet, den junkern, har jag också en gås oplockad; träd derföre fram och svara på de få frågor, jag har att tillställa dig! — Hvarföre bar du varit så mager hela det förflutna året igenom?
AFTONBLADET.
Min högt vördade gynnare! Betänk hur indraget jag nödgats lefva! — det ena Hof-Kanslers-receptet efter det andra, den ena tryckfrihetsförstoppningen efter den andra äro tillräckliga nog att försvaga och förstöra den friskaste lifskraft.
PUBLIKEN.
Tvertom, min gubbe lilla, skulle jag tro att det der indragna lefnadssättet bekommit dig ganska väl; ty ju mer indraget du lefvat, destomer framdragen har du blifvit af mig.
