»Det är bra ledsamt», svarade Le Balafré; »ty fastän jag aldrig är någon smulgråt med min sold, emedan det i dessa farliga tider vore mindre välbetänkt att bära mycket penningar på sig, har jag likväl alltid, och skulle råda dig att följa mitt exempel, några gamla guldkedjor eller armband, eller halssmycken, som tjena till prydnad för min person och hvaraf jag i nödfall, för att fylla ett ögonblicks behof, kan sälja en eller ett par länkar, eller måhända en öfverflödig sten. Men du frågar väl, käre systerson, huru du skall få sådant der krimskrams», tillade Le Balafré, i det han, med en sjelfbelåten min skakade sin kedja; — »ja, ja, inte hänga de på hvar buske, och inte heller växa de på marken, liksom påskliljor, med hvilkas stjelkar barnen göra riddarkragar; men du kan få dem, der jag fått denna, i den gode konungens af Frankrike tjenst, der man alltid kan finna rikedom, om man blott har mod att söka den med fara för en liten smula lif eller så.»
»Jag har tyckt mig höra», sade Quentin, som ville undvika att fatta något afgörande beslut, innan han närmare fått höra sig före, »att hertigen af Burgund för större stat än kungen i Frankrike, och att man under hans fanor kan förvärfva en större ära — att skarpa hugg utdelas der och lysande vapenbragder utföras, medan hans allrakristligasto majestät påstås vinna sina segrar genom sina ambassadörers tungor.»
»Du talar som en dåraktig pojke, min kära systerson, och likväl tror jag att jag var nästan lika enfaldig, då jag kom hit. Jag kunde aldrig tänka mig en kung, utan att föreställa mig honom antingen sittande under en hög tronhimmel, kalasande med sina stor-vasaller och paladiner, ätande blanc-manger med en stor guldkrona på hufvudet, eller också, lik Carl den Store i romanerna, eller lik Robert Bruce och William Wallace i våra egna sannfärdiga häfder, till exempel de som författats af Barbour och Minstreln[1], anfallande en fiende i spetsen för
- ↑ John Barbour var en skotsk skald, som skrifvit en episk dikt med titeln Bruce. Med Minstreln menas Henry the Ministrel, äfven kallad blinda Harry, hvilken liksom Barbour lefde i femtonde århundradet och hvars epos »Wallace» var ännu mera omtyckt än Bruce.
