60
sina trupper. Men tro du mig, min gosse, det är alltsammans idel månsken i vattnet. Politik — politik, det är summan af visheten. Men hvad är politik, torde du vilja fråga. Det är en konst, som vår kung här i Frankrike utfunderat, att fäkta med andras svärd och betala sina soldater ur andras pungar. Ack! han är den visaste furste som nån'sin burit purpur på sin rygg — och likväl bär han inte mycket sådan heller; ty jag ser honom ofta gå simplare klädd, än jag skulle tycka det anstode mig att göra.»
»Men ni svarar mig ej på min invändning, kära morbror», svarade Durward; »ty efter jag nu en gång måste tjena i främmande land, så ville jag gerna att det blefve någonstan's, der en lysande bragd, om det förunnades mig att utföra den, kunde förskaffa mig ett namn.»
»Jag förstår dig, kära systerson», sade Le Balafré; jag förstår dig temligen väl, men i sådana der'ena saker är du ännu bara barnet. Hertigen af Burgund är en hetlefrad, pundhufvad våghals med ett hjerta af stål, som anfaller i spetsen för sina ädlingar och infödda riddare, sina läntagare i Artois och Hainault. Tror du då, att om du, eller jag sjelf vore der, vi kunde komma mycket längre fram än hertigen och alla hans tappra ädlingar? Höllo vi icke lika steg med dem, så kunde vi för vår senfärdighet lätt öfverantvardas åt general-profossen; vore vi åter i jembredd med dem, nå, då vore allt godt och väl, och vi ansåges hafva förtjent vår sold; och antaget att vi voro en spjutlängd eller så framom dem, hvilket är både svårt och farligt i ett dylikt handgemäng, der alla göra sitt bästa; nå väl, då skulle min nådig hertig säga på sin flamländska, som han alltid plägar, då han får se en god stöt: »ha! gut getroffen! en god lans — en tapper skotte — gif honom en florin att dricka vår skål; men i en sådan tjenst förvärfvar främlingen hvarken rang eller land, eller skatter — allt tillfaller landets barn.»
»Men kära onkel, hvem i Herrans namn skulle det väl eljest tillfalla?» frågade unga Durward.
»Den som beskyddar landets barn», sade Balafré, rätande ut sig till hela sin gigantiska längd. »Kung Ludvig, han säger så här: ’min goda franska bonde, min
