Sida:Quentin Durward 1877.djvu/113

Den här sidan har korrekturlästs
71

Men hans menniskokärlek blef illa understödd af de kringstående, hvilka, i stället för att bistå Durward, tycktes förfärade öfver hans djerfva tilltag och mangrant togo till flykten, som om de befarat att deras blotta närvaro skulle kunna tydas såsom delaktighet i hans djerfva dåd. Kroppen, som ej stöddes nedifrån, föll derför så tungt till jorden, att Quentin, som strax derefter hoppade ned, hade sorgen att se den sista lifsgnistan utsläckt. Emellertid uppgaf han ej utan vidare försök sin menniskoälskande föresats. Han upplöste den dödande snaran, som omslöt den olyckliges hals, uppknäppte jackan, stänkte vatten i hans ansigte och försökte alla möjliga medel, hvilka man vanligen använder för att återkalla den slocknade lifsgnistan.

Medan han sålunda var sysselsatt, höjde sig rundt omkring honom ett vildt larm af röster, som talade ett för honom okändt språk, och han hade knapt tid att var-