Sida:Quentin Durward 1877.djvu/120

Den här sidan har korrekturlästs

78

axeln: »mod, kära barn! Då du nu en gång måste begynna dansen, så låt se att det sker lustigt, ty alla fiolerna äro stämda», hvarvid han svängde snaran, för att gifva mera eftertryck åt sitt skämt. Då ynglingen nu kastade förskräckta blickar först på den ena och sedan på den andra, gjorde de sin mening begripligare, i det de sakta makade honom fram till det olycksbådande trädet och bådo honom vara vid godt mod, emedan allt skulle vara öfver i ett ögonblick.

I denna farliga belägenhet kastade ynglingen förtviflade blickar omkring sig. »Fins inte här någon god kristen, som hör mig», utropade han, »och som vill omtala för Ludvig Lesly vid skotska lifvakten, här i landet kallad Le Balafré, att hans systerson skändligen mördas?»

Dessa ord utsades just i rättan tid, ty en bågskytt vid skotska gardet, som blifvit ditlockad af tillrustningarna till afrättningen, stannade i detsamma, jemte några andra tillfälligtvis förbigående personer, för att se hvad som var på färde.

»Betänk hvad ni gör», sade han till bödlarne; »ty om ynglingen der verkligen är en skotte, så skall jag aldrig tillåta att han orättvist mister lifvet.»

»Gud bevars derifrån, herr ryttare, men vi måste lyda order», sade Trois-Eschelles, i det han drog Durward framåt i ena armen.

»Den kortaste leken är alltid den bästa», sade Petit-André, skjutande honom framåt vid den andra.

Men Quentin hade hört de tröstande orden, och användande all sin styrka, befriade han sig genom en häftig ansträngning från lagens handtlangare och sprang med ännu bakbundna händer till den skotska bågskytten. »Bistå mig landsman!» sade han på sitt modersmål; »bistå mig, för Skottlands och St. Andreas’ skull; jag är oskyldig, jag är din landsman — bistå mig, vid allt hvad heligt är, eller du kommer att ansvara derför på den yttersta dagen!»

»Vid Sankt Andreas! Först öfver min kropp skola de taga dig», sade bågskytten och drog sitt svärd.

»Skär af mina band, landsman», sade Qventin, »så: skall jag göra någonting för mig sjelf».

Detta var gjordt med ett enda drag af bågskyttens vapen, hvarpå den befriade fången rusade på en af pro-