de la Guerre, en bok om den civila och militära statskonsten, hvilken Ludvig låtit sammansätta till fromma för sin son Dauphin och hvarom han önskade höra den bepröfvade skotska krigarens tanke.
Vid de oväntade gästernas inträde lade lord Crawford något misslynt bort sin bok och frågade på sin breda nationaldialekt, »hvad i den lede satans namn de nu ville?»
Le Balafré anförde nu, kanske med mera vördnad än han skulle visat sjelfva Ludvig, så omständligt som möjligt den ställning hans systerson iråkat och bad ödmjukast om hans herrlighets beskydd. Lord Crawford åhörde honom med största uppmärksamhet och kunde ej afhålla sig från att le åt den ifver, hvarmed ynglingen skyndat att bistå den hängde brottslingen; men han skakade hufvudet vid berättelsen om det gräl, som uppstått mellan de skotska bågskyttarne och general-profossens vakt. »Hur ofta skall ni besvära mig med att reda sådana der intrasslade härfvor?» sade han. »Hur ofta skall jag behöfva säga er, och isynnerhet både er, Ludvig Lesly, och er, Archie Cunningham, att den främmande soldaten
