Sida:Quentin Durward 1877.djvu/172

Den här sidan har korrekturlästs

130

konungens hån. Den ögonblickliga förskräckelsen var förbi, så snart han förvissat sig om, att hans fall varit oskadligt, men förödmjukad fåfänga och hätskhet mot hans monark hade ett långvarigare inflytande på hans känslor.

Sedan hela jagtsällskapet ridit förbi honom, kom en ensam ryttare, hvilken snarare tycktes vara en åskådare än en deltagare i jagten, ridande med två betjenter och uttryckte sin stora förvåning att finna kardinalen på marken, utan häst eller betjening och i ett tillstånd, som tydligen utvisade naturen af den tilldragelse som försatt honom deri. Att stiga af och erbjuda sitt bistånd, att låta en af sitt följe till kardinalens tjenst afstå en sedig och säker passångare, att uttrycka sin förundran öfver franska hofvets seder, som kunde medgifva att man på ett sådant sätt åt jagtens faror öfverlemnade och i hans nöd öfvergåfve rikets visaste statsman, voro de naturliga hjelpmedel och tröstegrunder, hvilka ett så oförväntadt möte ingåfvo Crèvecœur; ty det var den burgundiske ambassadören i egen person, som kom till den fallne kardinalens bistånd.

Han råkade ministern i en lycklig stund och i en gynnsam sinnesförfattning för att på hans trohet försöka några af dessa konstgrepp, hvilka, som bekant är, Balue hade den brottsliga svagheten att lyssna till. Såsom Ludvigs misstänksamma lynne anat, hade redan på förmiddagen mera förefallit dem emellan, än som kardinalen skulle vågat yppa för sin herre; men fastän han med välbehag lyssnat till Crèvecœurs försäkringar om det höga värde, hertigen af Burgund satte på hans person och talanger, och det ej varit utan en känsla af frestelse, som han afhört grefvens hänsyftningar på sin herres frikostighet och Flanderns rika prebenden, så var det likväl först i harmen öfver nu omnämnda tilldragelse, som han af sårad fåfänga i en olycklig stund beslöt visa Ludvig XI, att ingen fiende kan vara så farlig som en förolämpad vän och förtrogen.

Vid närvarande tillfälle bad han Crevècœur, att genast lemna honom, på det man ej måtte varseblifva dem tillsammans, men stämde möte med honom i St. Martins af Tours kloster, samma dag efter aftonbönen, och det i en ton, som förvissade burgundarn, att hans herre vunnit