»Huru, hvarför och af hvad skäl?» sade Balafré. »Hvarför väljer han pojken och inte mig?»
»Derpå kan jag inte gifva er något bättre svar, herr Le Balafré, än det ni sjelf nyss anförde, nämligen att sådan är hans majesäts befallning. Men», tillade han, »om jag skulle vara nog förmäten att våga en gissning, så kan det ju vara troligt, att hans majestät har något att uträtta, som bättre passar för en yngling, sådan som er systerson, än för en bepröfvad krigare, sådan som ni, herr Balafré. — Beväpna er derför min unga herre och följ mig. Tag med er er musköt, ty ni kommer att stå skiltvakt.»
»Skiltvakt!» sade onkeln — »är ni bara rätt säker på, att ni inte misstar er, mäster Olivier? De inre vaktposterna i slottet hafva alltid blifvit besatta med sådana, hvilka, såsom jag, tjent tolf år i vår hedervärda corps.»
»Jag är fullt säker på hvad hans majestät i nåder beslutat», sade Olivier, »och törs inte längre uppskjuta med att verkställa det.»
»Men», sade Le Balafré, »min systerson är ej en gång en fri bågskytt, utan blott en väpnare i min fänika.»
»Jag ber om ursäkt», svarade Olivier; »men det är ej längre än en halftimma sedan kungen sände efter rullorna och lät inskrifva honom bland lifvakten. Var god och hjelp er systerson att rusta sig i ordning.»
Balafré, som af naturen hvarken var elak eller afundsjuk, började skyndsamt ordna sin systersons klädsel och gifva honom anvisningar, huru han borde förhålla sig under vapen, men kunde ej afhålla sig ifrån att späcka dem med utrop af förvåning, öfver att en sådan lycka så tidigt råkat tillfalla ynglingen.
»Det hade aldrig händt förut i den skotska lifvakten», sade han; »ej en gång med honom sjelf. Men sannolikt skall han stå vakt öfver papegojorna och påfoglarne, som den venetianska ambassadören nyligen skänkt konungen — det kunde ej vara någonting annat; och som en sådan tjenstgöring endast passade för on skägglös pojke» — hvarvid han snodde på sina bistra mustascher — »så var han glad, att valet fallit på hans kära systerson.»
Fyndig och skarpsynt samt begåfvad med en lågande inbillningskraft, såg Quentin syner af en högre vigt i
