hemliga gångar, men förnämligast genom en labyrint af trappor, hvalf och gallerier, hvilka sammanhängde med hvarandra genom på de mest oförmodade ställen anbragta lönndörrar, till ett stort och rymligt, med fönster försedt galleri, hvilket man för dess bredds skull gerna skulle kunnat kalla en sal, beprydt med gammalmodiga tapeter och med några få stela, spöklika porträtt, tillhörande den konstens gryning, som föregick dess härliga sol-uppgång. Dessa voro ämnade att föreställa Carl den Stores paladiner, hvilka spela en så utmärkt rol i Frankrikes romantiska historia, och som den ryktbare Orlandos jättelika gestalt utgjorde den mest framstående figuren, hade rummet efter honom fått namnet Rolands-salen eller Rolands-galleriet.
»Ni skall stå vakt här», sade Olivier, i en hviskande ton, liksom om de dem omgifvande monarkernas och krigarnes hårda drag kunnat blifva förolämpade, om han höjt rösten, eller som om han fruktat att väcka de ekon, som gömde sig bland de djupa korsbågarne och de götiska ornamenten i taket på detta stora och ödsliga rum.
»Huru lyda förhållnings-orderna och lösen för min vakt?» frågade Quentin i samma dämpade ton.
»Är er musköt laddad?» återtog Olivier, utan att besvara hans fråga.
»Det är snart gjordt», svarade Quentin, laddande sitt vapen och påtändande luntan vid glöden af en eld, som höll på att slockna i den ofantliga kaminen, hvilken var så stor, att man kunnat kalla den ett salen tillhörande götiskt bön-kabinett eller kapell.
Sedan detta skett, underrättade Olivier honom, att han var okunnig om ett af sin corps’ höga privilegier, som bestod deruti, att de som tillhörde den, utom af sina egna officerare, endast kunde emottaga order af konungen sjelf eller af stor-konnetabeln af Frankrike. »Ni är posterad här på hans majestäts befallning», tillade Olivier, »och ni skall ej behöfva vänta länge, innan ni får veta, hvarför ni blifvit kallad. Emellertid är er promenad inskränkt till detta galleri. Ni får stå stilla, om ni behagar, men på inga vilkor får ni sätta er eller lemna era vapen. Det är ej heller tillåtet att sjunga högt eller hvissla; men om ni behagar, så kan ni tyst för er sjelf
