Sida:Quentin Durward 1877.djvu/19

Den här sidan har korrekturlästs
XV

kansrödt i skäret, och att alla de läckerheter som finnas på Verys matsedel ej kunna fylla bristen. Ej heller kan min mors son lära sig att tycka om svaga drycker, och jag är säker på, att i dessa dagar, då man kan få malt så godt som för ingenting, ett dubbelt qvantum korn har förbytt »det stackars husdjuret svagdricka» i ett tjugo gånger kraftigare fluidum än den sura och kraftlösa lank, som här hedras med benämningen vin, ehuru det till sina beståndsdelar och egenskaper snarare liknar Seine-vatten. De finare franska vinerna äro temligen goda, och ingenting är att anmärka emot deras Chateau-Margot eller Sillery; men jag kan likväl ej låta bli att med saknad tänka på de förträffliga egenskaperna hos mitt gamla, goda Portvin. Ja, ända ned till min garçon och hans pudel, ehuru de båda äro rätt lustiga djur och spela tio tusen rätt roliga apstreck, så låg det likväl mera verklig humor i den blinkning, hvarmed den gamle tidningskolportören i vår by brukade meddela morgonnyheterna, än alla Antoine's krumsprång kunde uttrycka i en vecka, och den gamla Trogens hviftning med svansen utvisade mera mensklig och hundlik sympati, än om hans rival Toutou i tolf månader stått på sina båda bakben.

Dessa tecken till ånger komma kanske något för sent, och jag medger (ty jag måste vara fullt uppriktig mot min goda vän allmänheten) att de blifvit, något påskyndade af min brorsdotter Kerstins omvändelse till den gamla katolska tron af en viss slipad prest i vårt grannskap, och tant Dorotheas giftermål med en ryttmästare på half sold och för detta ledamot af hederslegionen, som försäkrar oss, att han vid det här laget skulle hafva varit fältmarskalk, om vår gamle vän Bonaparte fortfarit att lefva och florera. Hvad Kerstin angår, måste jag medge att hennes hufvud blifvit så förvridet genom att i Edinburgh på en afton besöka ända till fem assembléer, att jag, ehuru jag hyste ett visst misstroende till medlen och orsakerna till hennes omvändelse, likväl var glad, att hon tog något allvarsamt beslut; utom dess var det ej någon synnerlig skada, ty klostret har befriat mig från henne mot en ganska måttlig årsafgift. Men tant Dorotheas jordiska giftermål var en helt annan sak än Kerstins himmelska förmälning. Först och främst förlorade min familj två