162
genast antaga en förtrolig ton, blef hans beundran öfver grefvinnan Isabellas skönhet snart så högljudd och oförbehållsam, kanske till följd deraf, att han druckit litet mera vin än vanligt — ty Dunois var ingen fiende till Bacchi dyrkan — att han till slut råkade i verklig passion och nästan tycktes hafva glömt prinsessans närvaro.
Den komplimenterande ton, han tillät sig, var emellertid endast behaglig för en person i sällskapet, och det var grefvinnan Hameline, som redan på förhand njöt af den värdighet, som skulle tillfalla henne genom en förbindelse mellan första prinsen af blodet och den, hvars börd, skönhet och vidsträckta besittningar kunnat göra förverkligandet af en så ärelysten plan alls icke osannolik äfven i en mindre sangunisk projekt-makerskas ögon, om man endast kunnat utesluta Ludvig XI:s afsigter ur beräkningen. Den yngre grefvinnan åhörde hertigens grannlåter med ängslan och förlägenhet och kastade allt emellanåt en bönfallande blick på prinsessan, liksom för att bedja henne komma till hennes bistånd. Men Johannas blyghet och sårade finkänslighet gjorde henne oskicklig till hvarje bemödande att göra samtalet allmännare, och slutligen var det hertigen, som, med undantag af några få höflighetsfraser å grefvinnan Hamelines sida, nästan uteslutande underhöll det, ehuru på bekostnad af den yngre grefvinnan de Croye, hvars skönhet utgjorde ämnet för hans högtrafvande vältalighet.
Vi få ej glömma, att det fans en tredje person, den förbisedda skiltvakten, hvilken såg sina ljufva illusioner bortsmälta som vax för solen, medan hertigen oafbrutet med samma värme fortsatte sitt lidelsefalla tal. Slutligen gjorde grefvinnan Isabelle de Croye ett afgörande försök att afbryta ett samtal, som började blifva olidligt och vidrigt för henne, i synnerhet till följd af det qval, som hertigens beteende uppenbart förorsakade prinsessan.
Vändande sig till den senare, sade hon blygsamt, men med bestämdhet, att den första ynnest, hon utbad sig af hennes utlofvade beskydd, vore, »att hennes höghet täcktes vilja öfvertyga hertigen af Orleans om, att de burgundiska damerna, ehuru de i snille och konsten att skicka sig voro de franska underlägsna, likväl ej voro
