Sida:Quentin Durward 1877.djvu/212

Den här sidan har korrekturlästs

170

»Ers majestät», svarade rådgifvaren, »kan ju skicka de båda grefvinnorna tillbaka till Burgund och derigenom köpa sig fred med hertigen, — mången torde knota öfver detta såsom någonting vanhederligt, men om nödvändigbeten fordrar detta offer …»

»Om vår fördel kräfde detta offer, Olivier, så skulle det ske utan tvekan», sade konungen. »Jag är en gammal erfaren lax, och nappar ej på kroken derför, att den är dold af en fjäder, man kallar ära. Men hvad som är värre än brist på ära, det är, att, om vi skicka dessa damer till Burgund, så gå vi miste om de vackra utsigter som förmådde oss att skänka dem en tillflykt. Det skulle gå mig till hjertat att behöfva släppa ur händerna ett så godt tillfälle att sätta en vän till oss och en fiende till Burgund midt i hjertat af hans besittningar, så nära intill de missnöjda flandriska städerna. Olivier, jag kan ej afstå från de fördelar, som vår plan att gifta flickan med en vän af vårt eget hus tyckes lofva oss.»

»Ers majestät», sade Olivier, efter ett ögonblicks betänkande, »kunde skänka hennes hand åt någon riktigt pålitlig vän, som toge all skulden på sig och tjenade ers majestät i hemlighet, medan ni offentligen kunde förneka honom.»

»Och hvar skall jag finna en sådan vän?» sade Ludvig. »Om jag bortgåfve henne åt någon af våra uppstudsige och obändige ädlingar, så vore det detsamma som att göra honom oberoende, och har det icke i åratal varit mitt sträfvande att himdra dem från att blifva detta? Visserligen skulle jag kanske kunna lita på Dunois, och på honom ensam — han skulle slåss för franska kronan, i hvilken ställning han än befunne sig; men ära och rikedom förändra menniskans natur — nej, jag vill ej ens lita på Dunois.»

»Ers majestät kan finna andra», sade Olivier på sitt halaste sätt och i en inställsammare ton än den han vanligen begagnade vid sina samtal med konungen, hvilken tillät honom mycken frihet; »män, hvilka helt och hållet bero af ert välbehag och lika litet kunna lefva utan er ynnest som utan luft och solsken — män, med större förmåga att tänka än att handla — män, som —»