176
ögon ej förr hade tillslutit sig, än den välsignade St. Julianus visade sig för mig, ledande vid handen en yngling, hvilken han framstälde för mig, sägande, att det skulle blifva hans lyckliga öde att undslippa svärdet, repet och strömmen, och att han skulle medföra framgång åt den sak, han komme att omfatta, samt åt de företag, han komme att inlåta sig i. Följande morgon gick jag ut och råkade ynglingen, jag sett i min dröm. I sitt eget hemland hade han undsluppit svärdet, vid samma tillfälle då hela hans familj mördades, och här har han under den korta tidrymden af två dagar, på ett förunderligt sitt blifvit frälst undan drunkning och galgen och har redan vid ett visst tillfälle, som jag nyligen antydde för dig, varit mig till den väsentligaste tjenst. Jag mottager honom såsom hitsänd at St. Julianus att tjena mig i de svåraste, farligaste, ja mest förtviflade företag.»
Vid dessa ord tog konungen af sig hatten, utvalde bland de många blyfigurer, som prydde hans hattband, den som förestälde St. Julianus, lade den på bordet, som han ofta plägade göra, då någon ovanlig känsla af hopp, eller kanske också af samvetsagg, genomfor hans själ, knäföll framför den och mumlade med ett utseende af djup andakt: »Sancte Juliane, adsis precibus nostris! Ora, ora, pro nobis!»
Detta var ett af dessa plötsliga anfall af vidskeplig andakt, som ofta kommo på Ludvig vid så utomordentliga tider och tillfällen, att en af de klokaste monarker, som ännu regerat, derigenom fick utseende af ett dårhushjon, eller åtminstone af en menniska, som skakades af djupa samvetsagg.
Medan han sålunda var sysselsatt, såg gunstlingen på honom med ett spotskt förakt, hvilket han knapt gjorde sig mödan att dölja. Det var i sjelfva verket en af denne mans egenheter, att han under sin beröring med sin herre bortlade denna tillgjorda, smilande inställsamhet och ödmjukhet, som utmärkte hans uppförande mot andra, och om han ännu hade en viss likhet med en katt, så var det med detta djur, stadt på sin vakt, uppmärksamt och färdigt till plötsligt språng. Orsaken till denna förändring låg sannolikt i Oliviers medvetenhet af att hans herre
