hade han kastat till marken första prinsen af blodet i Frankrike, och mätt svärd med dess bästa kämpe, den ryktbare Dunois, två i och för sig högst ärofulla bragder, ehuru en annan fråga blef, om konungen skulle anse dem så, eller godkänna dem.
Hertigen hade nu återfått sansen och kunde sitta uppe samt gifva akt på, hvad som föregick emellan Dunois och Crawford, medan den förre ifrigt påstod, att hertigens af Orleans namn aldrig behöfde nämnas i hela saken, då han vore beredvillig att taga hela skulden på sig och tillstå, att hertigen endast kommit dit af vänskap för honom.
Lord Crawford åhörde honom uppmärksamt, med ögonen fästa på marken, under det han allt emellanåt suckade och skakade på hufvudet. Slutligen blickade han upp och sade: »du vet, Dunois, att jag både för din fars och din skull mer än gerna skulle vilja göra dig en tjenst. »
»Det är ej för mig jag begär något», svarade Dunois. »Du har mitt svärd och jag är din fånge — hvad fordras väl mera? Men det är denna ädle furste, Frankrikes enda hopp, om det skulle behaga Gud att hädankalla Dauphin, som min bön gäller. Han kom endast hit för att tjena mig — för att hjelpa mig att göra min lycka — för att biträda mig med något, hvartill konungen på visst sätt sjelf uppmuntrat mig.»
»Dunois», svarade Crawford, »om någon annan hade sagt mig, att du bragt den ädle prinsen i denna knipa för att befordra någon af dina egna afsigter, skulle jag sagt honom att det var en lögn, och nu, då du sjelf påstår det, kan jag knapt tro att du talar sanning.»
»Ädle Crawford», sade Orleans, som nu helt och hållet hemtat sig från sin svimning, »ni är till karakteren för mycket lik er vän Dunois, att ej låta honom vederfaras rättvisa. Det var verkligen jag, som, mycket mot hans vilja, indrog honom i detta af en vanvettig lidelse ingifna och obetänksamt och lättsinnigt verkstälda företag. Sen på mig, alla som viljen», tillade han, uppresande sig och vändande sig till manskapet; »jag är Ludvig af Orleans, färdig att plikta för min dårskap. Jag hoppas att konungens misshag, som billigt är, endast skall drabba mig.
