ord ingen misstror, innan man först fått känna honom litet närmare.»
»Hör på, vän Hayraddin», sade tysken; »jag skulle vilja fråga er någonting. Ni och er bror säga er vara Sternendeuter, det vill säga stjern-kikare, och Geistersehers; men hvad Henker gjorde då, att ni inte kunna förutse er bror Zamet bli hängd?»
»Det skall jag säga er, Heinrich», sade Hayraddin; »om jag vetat min bror vara nog stor narr att omtala konung Ludvigs planer för hertig Carl af Burgund, skulle jah kunnat förespå hans död lika säkert, som jag kan förespå vackert väder i Juli. Ludvig har både öron och händer vid hofvet i Burgund, och Carls rådgifvare älska klangen af franskt guld lika mycket, som du älskar slamret af vinflaskor; men farväl med dig och var punktlig på mötesplatsen. Jag måste afbida min tidigt vakne skotte ett båghåll utanför porten till de der lätjefulla svinens håla, eljest tror han mig väl om att ha varit stadd på någon utflykt, som ej bådar något godt för framgången af hans färd.»
»Tag en styrkdryck först», sade lansknekten, räckande honom en flaska; »men jag glömde, du vara djur nog att ej dricka annat in vatten, lik en af Mahomets och Termagants usla slafvar.»
»Du är sjelf en slaf af vinstopet och flaskan», sade ziguenaren. »Jag undrar ej på, att man endast anförtror dig det blodiga och våldsamma verkställandet af hvad bättre hufvuden uttänkt. Den får inte dricka vin, som vill utforska andras tankar eller dölja sina egna. Men hvarför predika för dig, som har en törst lika evig som Arabiens sandöknar? Farväl! Tag min kamrat Tuisco med dig; ty om han visar sig i närheten af klostret, kunde det väcka misstankar.»
De båda hedersmännen åtskildes, efter att ånyo ömsesidigt hafva lofvat hvarandra att råkas vid de Tre Kunagarnes kors.
Quentin Durward väntade, tills de voro ur sigte, hvarpå han nedsteg från sitt gömställe med hjertat klappande vid tanken på, huru föga fattats, att han och hans vackra skydsling fallit offer för ett djupt anlagdt bofstycke, för hvilket de ej ens ännu kunde anse sig fullt säkra. Rädd för
