XXIV
så slukade han berättelsen, liksom Pistol uppätande sin purjolök[1], i det han fördömde arbetets tendens.
Denna iakttagelse gjorde att jag ryggade tillbaka för den uppriktiga bekännelse, som min fåfänga var på vägen att göra, och i stället inledde markisen i vidare meddelanden om hans förfäders boning. »Der», sade han, »var teatern, hvarest min far, medelst särskildt tillstånd, plägade låta några af den franska scenens förnämsta skådespelare uppträda, då konungen och madame Pompadour åtskilliga gånger här aflade ett besök. Der, närmare midten, var slottssalen, der länsherren eller hans borgfogde utöfvade den feodala domsrätten, så ofta någon brottsling skulle lagföras; ty i likhet med den skotska adeln hade vi halsrätt eller fossa cum furca, som juristerna kalla det. Der inunder ligger pinkammaren, och det är verkligen beklagansvärdt, att en rättighet, så blottstäld för missbruk, kunnat läggas i någon lefvande varelses händer. Och», tillade han med en känsla af värdighet, härflytande från just samma rysligheter, som hans förfäder utöfvat i det hvalf, på hvars gallerfönster han pekade, »så stor är vidskepelsens verkan, att allmogen än i dag ej vågar nalkas de fängelser, hvarest sägnen förtäljer, att mina förfäders vrede begått så många grymheter».
Som jag yttrade någon nyfikenhet att få se detta fasans hemvist, närmade vi oss fönstret och fingo från dess underjordiska djup höra ett skallande skratt, hvilket vi snart upptäckte härröra från en skara lekande barn, som gjort de öfvergifna hvalfven till skådeplatsen för en lustig blind-bock.
Markisen blef litet flat och tog sin tillflykt till sin Tabatière, men fann sig likväl genast med den anmärkningen, att det var Madelons barn, som voro hemmastadda med de underjordiska gömmornas förmenta fasor. »Dessutom», tillade han, »hafva, sanningen till sägandes, dessa stackars barn blifvit födda efter den föregifna upplysningsepoken, som samtidigt bannlyste både vidskepelse och religion; detta erinrar mig att nämna för er, att det i dag är jour maigre. Utom er är församlingens kyrkoherde
- ↑ Hänsyftar på ett ställe i Shakespeares skådespel, Henrik IV, der man tvingar Pistol att äta en purjolök.
