240
Slutligen stannade Durward vid en operationsplan på hvars framgång han trodde sig kunna räkna så mycket säkrare, som utförandet helt och hållet berodde på honom sjelf, och han, i det värf, han hade för händer, kände sig i stånd till all ting. Med ett modigt och förtröstande hjerta, ehuru medveten af det farliga i sin ställning kunde Quentin jemföras med en person, som bär en börda, hvars tyngd han känner, men som likväl ej öfverstiger hans krafter. Just som hans plan var fattad, framkom han till klostret.
Då han sakta klappade på porten, öppnades den af en broder, hvilken priorn omtänksamt ditstält för detta ändamål och som meddelade honom, att bröderna hade gått i kyrkan, der de ända till gryningen skulle bedja himmeln om förlåtelse för all den förargelse, som denna afton egt rum ibland dem.
Munken tillbjöd Quentin att öfvervara deras andaktsöfningar; men hans kläder voro så våta, att han måste afslå anbudet och i stället bedja om tillstånd att sitta vid kökselden, för att få dem torra till morgonen, emedan han var mycket angelägen om, att ziguenaren, då de åter råkades, ej skulle kunna varseblifva några spår af att han varit ute på aftonen. Munken ej blott biföll denna begäran, utan hedrade honom äfven med sitt sällskap, hvilket föll sig så mycket lägligare för Durward, som han önskade vinna upplysning om de båda vägar, hvilka han hört ziguenaren omnämna i sitt samtal med lansknekten. Munken, åt hvilken vid många tillfällen klostrets yttre affärer varit anförtrodda, var just den person inom brödraskapet, som bäst kunde gifva honom besked härom; men han anmärkte, att damerna som trogna pilgrimer borde välja den väg, som på högra sidan om Maas ledde förbi de Tre Konungarnes kors, der de välsignade relikerna efter Caspar, Melchior och Balthasar — så kallas i den katolska kyrkan de tre vise män, som kommo till Bethlehem för att tillbedja Frälsaren — hade hvilat, då de fördes till Köln, och der de gjort många underverk.
Quentin svarade, att damerna voro beslutna att ej försumma någon af de heliga orterna, och att de säkert, antingen på resan till eller från Köln, skulle besöka de Tre Konungarnes kors; men att de hört sägas, att vägen
