min enda gäst, och jag vill ej gerna uppsåtligt såra hans idéer. Dessutom», fortfor han med en fastare och otvungnare ton, »har olyckan gifvit mig andra tankar om dessa ting, än dem medgången lärde mig, och, lofvad vare Gud, jag blygs ej att erkänna, att jag följer min religions föreskrifter».
Jag skyndade att svara, att, ehuru de torde afvika från min egen religions plägseder, jag likväl hyste all möjlig aktning för hvarje kristligt samfunds religiösa föreskrifter, inseende att vi, ehuru under olika former, dyrkade samma Gud enligt samma stora återlösningsprincip, samt att, om det ej behagat Försynen att tillstädja denna mångfaldiga dyrkan, våra kyrkobruk nog skulle blifvit oss lika tydligt föreskrifna, som de blifvit faststälda i den mosaiska lagen.
Markisen var just icke fallen för att skaka hand med folk, men nu fattade han min hand och skakade den hjertligt — hvilket kanske var det enda sätt, hvarpå en ifrig katolik vid ett dylikt tillfälle kunde eller borde gifva tillkänna sitt bifall till mina tänkesätt.
Dessa förklaringar och anmärkningar, jemte flere dylika, hvilka ytterligare föranleddes af beskådandet af de vidsträckta ruinerna, upptogo oss under de två, tre slag vi gjorde på den långa terrassen och under den fjerdedels timma vi sutto i en med markisens vapen prydd, hvälfd stenpaviljong, hvars tak ännu var i temligen godt stånd, ehuru bågarnas fogningar börjat gifva sig något åtskils. »Här», sade han, i det han återtog samma ton som under första delen af vårt samtal, »sitter jag gerna både vid middagstiden, då jag söker skydd undan hettan, och om aftonen, då den nedgående solens sista strålar dö på Loires breda vattenspegel — här, för att tala med er store skald, med hvilken jag, så fransman jag är, är mera hemmastadd än de flesta engelsmän, älskar jag att hvila.
»Tolkande lagen af bittert ljufva drömmar»[1].
- ↑ »Showing the code of sweet and bitter fancy». Detta var likväl ett misstag af markisen, ty Shakespeare har »Chewing the end of sweet and bitter fancy», och detta misstag uppkom deraf, att »showing the code» och »chewing the cud» för en utländings öra uttalas nästan lika, ehuru betydelsen blir betydligt olika, då
»Chewing the cud» betyder idissla.
