258
»Må din betalning då förgås med dig, förrädare!» sade Quentin, räknande upp penningarne åt honom. »Packa dig af till Ardennernas Vildgalt eller till afgrunden; men håll dig blott framdeles ur sigte på mig, ty eljest torde jag skicka dig dit i förtid.»
»Ardennernas Vildgalt!» upprepade ziguenarn med ett starkare utbrott af öfverraskning än hans anletsdrag vanligen uttryckte; »det var således ej någon obestämd gissning, ingen dunkel misstanke, som gjorde att ni yrkade på att ändra väg? Kan det verkligen i andra länder finnas någon säkrare spådomskonst än bland våra vandrande stammar? Pilträdet, under hvilket vi talte, kunde ej sqvalra. Men, nej — nej — nej! En sådan åsna jag är! Nu vet jag det! Pilträdet vid bäcken, strax nedanför klostret der borta — jag såg er betrakta det, då ni red förbi, ungefär en half mil från den der drönarkupan — visserligen kunde det ej tala, men det kunde dölja en som kunde höra! Hädanefter skall jag hålla mina rådplägningar i fria luften; ej en knippa tistlar, i hvilken en skotte kan gömma sig, skall få finnas i min närhet! — Ha, ha! skotten har slagit ziguenaren med hans egna fina vapen. Men vet, Quentin Durward, du har derigenom också förspilt din egen lycka. — Ja, den lycka, jag spådde dig af linierna i din hand, skulle i fullt mått förverkligats, om din egen halsstarrighet ej kommit i vägen.»
»Vid St. Andreas», sade Quentin, »din oförskämdhet kommer mig mot min vilja att skratta. Huru, eller hvarutinnan skulle ditt skurkstreck, om det lyckats, kunnat gagna mig? Nog hörde jag du betingade dig, att mitt lif skulle skonas, hvilket vilkor dina värda bundsförvandter snart skulle förgätit, hade det blott en gång kommit till ett nappatag. — Men hvari ditt förräderi emot dessa damer skulle gagnat mig, utom att blottställa mig för död eller fångenskap, det är en sak som öfvergår allt menskligt förstånd.»
»Då är det inte värdt att vidare tänka på den saken», sade Hayraddin; »ty jag ärnar ändå förvåna er med min tacksamhet. Hade ni förhållit mig min lön, skulle jag ansett oss vara qvitt och lemmnat er till er egen galna ledning; men som sakerna nu stå, så är jag ännu er gäldenär för den der affären vid Cherstranden.
