»Så väl er ed som ert uttal, öfvertygar mig, att vi haft rätt i vår förmodan», sade borgaren.
»Vid St. Quentin, min skyddspatron, jag förstår mindre än någonsin, hvad ni egentligen menar», sade Durward.
»Var ni inte framme nu igen», sade lütticharn, med en, ehuru ytterst artig, retsamt knipslug och betydelsefull min. »Det tillkommer för visso inte oss att se det, som ni, värde herre, anser tillbörligt att dölja; men hvarför svärja vid St. Quentin, om ni ej vill att jag skall lägga någon vigt vid edra ord? Vi veta, att den gode grefven af Saint-Pol, som nu vistas der, gynnar vår sak.»
»Vid mitt lif!» sade Quentin, »ni är stadd i någon villfarelse. Jag känner ej till någon Saint-Pol.»
»Åh kors, vi anställa ju intet förhör med er», sade borgaren, »ehuru — ett ord i förtroende — mitt namn är Pavillon.»
»Och hvad har jag att göra med det, herr Pavillon?»
»Ingenting, visst ingenting — jag tycker bara, att detta bör öfvertyga er om, att ni kan anförtro er till mig — och här är min embetsbroder Rouslaer.»
Rouslaer steg fram. Han var en välfödd dignitär, hvars trinda mage lik en murbräcka bröt honom väg genom folkträngseln, och som, i det han tillhviskade Pavillon en varning att vara försigtig, i en förebrående ton sade till honom: »ni glömmer, min värde embetsbroder, att platsen är för öppen — herrn behagar kanske stiga in i ert hus eller mitt och dricka ett glas rhenskt med socker, och då skola vi få höra mer från vår goda vän och bundsförvandt, hvilken vi älska af hela vårt redliga flandriska hjerta.»
»Jag, har inga nyheter för någon af er», sade Quentin otåligt; »jag vill inte dricka något rhenskt vin, och jag anhåller endast, att ni, såsom aktade och ansedde män, ville skingra denna sysslolösa hop och förunna en främling att lemna er stad lika lugnt som han kommit in i den.»
»Nej ä' det så, herre», sade Rouslaer, »att ni är så noga om ert inkognito, och det till på köpet mot oss, som äro män, hvilka väl kunna vara värda ett förtroende, så tillåt mig rent ut fråga er, hvarför bär ni er corps kännemärke, om ni vill vara okänd i Lüttich?»
