312
ropade högljudt på Trudchen, som genast infann sig; ty fruktan och oro hade under denna händelserika natt bannlyst sömnen från de flesta ögon inom Lüttichs murar. Hon tillsades, att egna all möjlig omsorg åt det vackra, till hälften sanslösa fruntimret, och det var med en systers ifver och ömhet, som Gertrud uppfylde denna gästfrihetspligt mot Isabella, hvars skönhet hon beundrade, på samma gång hon beklagade hennes olycka.
Huru sent det än var och huru uttröttad Pavillon än kände sig, var det endast med svårighet, som Quentin undslapp att tömma en flaska kostligt vin, lika gammalt som bataljen vid Azincourt, och han skulle äfven mot sin vilja nödgats taga sin andel deraf, om det ej varit för husmoderns mellankomst, hvilken Pavillons högljudda rop på källarnycklarna hade utkallat fran hennes sängkammare. Hon var en liten fet qvinna, som varit vacker i sina dagar; men hvars utmärkande drag för många år varit en röd, hvass näsa, gäll röst och ett fast beslut att, i betraktande af den myndighet syndikern utöfvade utom hus, inom hus hålla honom under tillbörlig upptuktelse.
Så snart hon erfor naturen af den dispyt, som egde rum mellan hennes man och hans gäst, forklarade hon tvärt, att den förre, långt ifrån att behöfva mera vin, redan fått för mycket, och i stället för att, i enlighet med hans begäran, begagna någon af de nycklar, som i en stor knippa hängde i en silfverkedja vid hennes medja, vände hon honom utan krus ryggen och förde Durward till det nätta och trefliga rum, der han skulle tillbringa natten och som var försedt en mängd beqvämlighetsartiklar, hvilka dittils sannolikt varit helt och hållet främmande för honom; ty de rika flandrarne öfverträffade vida ej blott de fattiga och obildade skottarne, utan äfven sjelfva fransmännen i allt, som vidkom huslig beqvämlighet.
