TJUGUTREDJE KAPITLET.
Flykten.
— — — Sätt mig i fart,
Så skall jag kämpa med omöjligheter,
Ja, öfvervinna dem.
* * *
— — — Sätt dig då i gång;
Jag följer dig med ny-uppeldadt hjerta,
Och gör — jag vet ej hvad.
Shakespeare.
rots alla känslor af glädje och fruktan, tvifvel,
ängslan och andra skakande sinnesrörelser, voro
föregående dagens utmattande ansträngningar
nog mäktiga, att försänka den unga skotten
i en lugn och djup sömn, hvarur han först följande
morgon uppvaknade, då hans hederlige värd med bekymrets
moln på sin panna inträdde i rummet.
Han satte sig bredvid Quentins säng och började en lång och invecklad afhandling om det äktenskapliga lifvets husliga pligter och isynnerhet om den vördnadsbjudande makt det rättmätiga öfvervälde, det tillkom gifta män att vidmakthålla vid alla de tillfällen, då de voro af skiljaktig mening med sina hustrur. Quentin åhörde honom med en viss ängslan; ty han visste, att äkta män, i likhet med andra krigförande makter, ibland äro benägna att sjunga Te Deum snarare för att dölja ett nederlag, än för att fira en seger, och han skyndade derför att närmare förvissa sig om saken, i det han sade, att han hoppades, att deras ankomst ej förorsakat den goda hustrun någon olägenhet.
