318
än döden, är att bibehålla min fattning och sjelfbeherskning — Gertrud, jag skulle i detta ögonblick vilja kasta mig i era armar och lätta mitt qvalda bröst med en flod af tårar, sådan som ännu aldrig strömmat från ett bristande hjerta!»
»Gör ej det, min fröken, o, gör ej det!» sade den ömsinta flamländskan; »fatta mod, läs ert radband, kasta er i himmelns armar, och sannerligen, om den någonsin sändt en räddare åt en, som varit färdig att förgås, så måste denne djerfve och tappre unga herre vara utsedd till eder. Det fins också en», tillade hon djupt rodnande, »öfver hvilken jag har något inflytande. Säg ingenting till min far; men jag har tillsagt min fästman Hans Glover, att vänta er vid östra porten och aldrig mer visa sig för mitt ansigte, såvida han ej medför helsning, att han oskadd fört er öfver gränsen.»
En varm kyss var det enda sätt, hvarpå den unga grefvinnan kunde tacka den öppenhjertiga och godsinta borgardottern, som ömt besvarade omfamningen och med ett leende tillade: »ja, om två flickor och deras hängifna älskare ej kunna lyckas i en förklädning och en flykt så måtte verlden blifvit betydligt annorlunda än hvad jag hört att den brukat vara.»
En del af detta tal återkallade färgen till grefvinnans bleka kinder, hvilken ej förminskades af Quentins oförmodade inträde. Han inkom, fullständigt klädd som en flandrisk bonde af den bättre klassen, i Peters helgdagsdrägt, hvilken denne af deltagande för den unge skotten beredvilligt afstått åt honom. Han hade på samma gång svurit, att om han också blefve garfvad och tänjd som en oxhud, så skulle man ej få ett ord ur honom, som kunde förråda de unga menniskorna. Emellertid hade mor Mabel, hvilken ingalunda önskade grefvinnan eller hennes följeslagare något ondt, såvida hon blott kunde befria sitt hus och sin familj från de faror, som möjligen kunde vara förknippade med deras härbergerande, dragit försorg om att två starka hästar anskaffades åt flyktingarne. Med synnerlig tillfredsställelse såg hon dem stiga till häst och begifva sig af, sedan hon underrättat dem, att de skulle hitta vägen till östra stadsporten, om de blott följde efter Peter, hvilken såsom deras vägvisare skulle gå åt
