326
från vår sida, uppfört sig mot oss, det kan ni, Quentin Durward, bäst bevittna. Men ack, min faster! — Hvad tror ni väl hennes öde blir?»
Sökande ingifva förhoppningar, hvilka han sjelf knapt hyste, svarade Durward, att girigheten hos dessa meniskor var starkare än någon annan passion, samt att Marthon, då han lemnade dem, snarare tycktes uppträda som hennes beskyddarinna; hvarförutan det vore svårt att fatta, hvad de skulle vinna på att mörda eller misshandla en person, för hvilken de kunde hoppas att få en god lösen, om de behandlade henne väl.
För att leda grefvinnan Isabellas tankar från detta sorgliga ämne, omtalade Quentin för henne Hayraddins förräderi, hvilket han upptäckt den natten de tillbragte i klostret bredvid Namur, och som tycktes vara resultet af en öfverenskommelse mellan konungen och Wilhelm de la Marck. Isabella ryste af fasa, men sade, sedan hon sansat sig: »jag blyges öfver mig sjelf och har syndat, då jag ända derhän tviflat på helgonens beskydd, att jag för ett ögonblick kunnat anse det möjligt, att en så nedrigt grym plan skulle kunna fullbordas, så länge det ännu finnes förbarmande ögon, hvilka från himmelen blicka ned på det menskliga eländet. Det är en plan, på hvilken man ej bör tänka med fruktan eller afsky, utan som man måste hålla för ett så otroligt förräderi och skurkstreck, att det vore en hädelse att tro, att den någonsin kunde lyckas. Men jag ser nu tydligt, hvarför den hycklande Marthon så ofta tycktes nära hvarje frö till afundsjuka och missnöje mellan min stackars slägtinge och mig, i det hon alltid hade något smicker till hands för den hon för tillfället var ensam med, under det hon på samma gång sökte uppreta henne mot hennes frånvarande fränka. Aldrig kunde jag likväl drömma om, att hon skulle kunnat bringa min förr mig så tillgifna faster derhän, att prisgifva mig åt farorna på Schonwaldt, medan hon sjelf flydde derifrån.»
»Grefvinnan Hameline nämnde således ej för er om sin tillärnade flykt?» sade Quentin.
»Nej», svarade Isabella, »men hon hänsyftade på något slags meddelande, som Marthon skulle komma att göra mig, och sanningen att säga, var min stackars slägtings
