352
»Ja, det är underbaraste af allt», svarade Comines. »Hertigen erbjöd sig att låta bågskyttarne vid konungens lifvakt besätta en af stadsportarne samt en båtbrygga öfver Somme, oeh ville anvisa åt Ludvig sjelf ett närbeläget hus, som tillhörde en rik borgare, Giles Orthen, men under vägen dit varseblef konungen de Lau's och Pencil de Riviere's banér, hvilka han förvist från Frankrike, och skrämd, som det skulle tyckas, af tanken att bo så nära flyktingar och missnöjda af sin egen fabrik, bad han att få blifva inqvarterad på slottet i Peronne, och följaktligen har han äfven sin boning der.»
»Nå, Gud sig förbarme!» utbrast Crèvecœur; »detta är ej blott att våga sig i lejonets kula, utan att sticka sitt hufvud i sjelfva dess käftar — ingenting mindre än sjelfva djupet af råttfällan dugde således åt den gamla ränksmidaren!»
»Nej», sade Comines; »d'Hymbercourt har ej omtalt för för er Le Glorieux'[1] tal, hvilket enligt min tanke var det klokaste, som blifvit sagdt om hela saken.»
»Och hvad sade då hans höga vishet?» frågade grefven.
»Då hertigen», svarade Comines, »i hast befalde att åtskilliga silfverkärl och bordsprydnader, med mera dylikt, skulle hållas i beredskap åt konungen och hans svit, såsom välkomst-skänker vid hans ankomst, sade Le Glorieux: »bry inte din lilla hjerna med det, min vän Carl; ty vill gifva din kusin Ludvig en ädlare och mer passande gåfva än du, och det är min mössa samt mina bjellror och narrkåpa till på köpet; ty, vid messan, han är en större narr än jag, eftersom han lemnat sig i ditt våld! — ’Men om jag inte ger honom något skäl att ångra det, slyngel, hvad säger du då?’ sade hertigen. ’Då Carl, skall du ej sannerligen sjelf få både mössa och narrkåpa, såsom den största narren af oss alla tre!’ Detta hvassa infall förtröt hertigen djupt — jag såg honom bita sig i läppen och skifta färg. — Och nu, ädle Crèvecœur, sedan våra nyheter äro omtalda, hvad tycker ni de kunna jemföras med?»
»Med en mina, full-laddad med krut», svarade Crèvecœur, »till hvilken jag fruktar det är mitt öde att föra
- ↑ Carl den Djerfves bekante hofnarr.
