den påtända luntan. Era och mina nyheter äro som lin och eld, hvilka ej kunna råkas, utan att uppflamma i ljus låga eller som vissa kemiska ämnen, hvilka ej kunna blandas, utan att explodera. Mina herrar — vänner — riden tätt vid min sida, och när jag berättar er hvad som händt i biskopsdömet Lüttich, tror jag ni blir af min tanke, att konung Ludvig med lika mycken trygghet kunnat företaga en pilgrimsfärd till de underjordiska regionerna, som detta mindre välbetänkta tåg till Peronne.»
De båda ädlingarne närmade sig grefven på hvar sin sida och lyssnade till hans berättelse om tilldragelserna i Lüttich och Schonwaldt under halfqväfda utrop och med åtbörder af den djupaste förundran och det lifligaste deltagande. Quentin framkallades derefter och tillfrågades så länge om och om igen, rörande alla de särskilda omständigheterna vid biskopens mord, tills han slutligen vägrade att besvara några vidare spörsmål, då han ej visste, hvarför de framstäldes eller hvad bruk möjligen kunde göras af hans svar.
De framkommo nu till Sommes fruktbara och jemna strand och till den lilla staden Peronnes gamla murar samt de närbelägna mörkgröna ängarne, som nu skimrade hvita af de talrika tält, som voro uppslagna för hertigens af Burgund armé, hvilken steg till ungefär femton tusen man.
