TJUGOSJETTE KAPITLET
Sammankomsten.
En hotfull varsel skåda astrologer
I furstars möte, som när med Saturnus
Mars plägar träffa samman.
Gammalt skådespel.
et är svårt att afgöra, huruvida det för furstar
är ett med deras värdighet förknippadt
privilegium eller straff, att de, genom den aktning
de äro skyldiga sin egen rang och värdighet,
i sitt umgänge med hvarandra äro nödsakade att
underkasta sina känslor och uttryck en sträng etiketts lagar,
hvilken förbjuder dem att öppet öfverlemna sig åt hvarje
häftig sinnesrörelse och som med rätta skulle kunna anses
som en djup förställning, så vida ej hela verlden visste,
att denna konstlade artighet endast är en tom ceremoni.
Detta oaktadt är det ej mindre säkert, att de, då de, för
att gifva friare lopp åt sina våldsamma lidelser,
öfverskrida dessa ceremoniela gränser, blottställa sitt majestät
inför verldens ögon, hvarpå vi hafva ett slående exempel,
då de två frejdade medtäflarne, Frans I och kejsar Carl,
rent af drefvo hvarandra till lögnare och ville afgöra sin
tvist genom ett envig.
Carl af Burgund, den häftigaste och otåligaste, ja, vi kunna till och med säga, den oklokaste af sin tids furstar, fann sig icke desto mindre fjättrad och liksom fasthållen inom en trollkrets af den vördnad, han var skyldig Ludvig såsom sin suverän och länsherre, hvilken bevärdigat honom, en kronans vasall, med den utmärkta
