bort inom tre månader, var det er furstlige fader som höll honom vid dopet och firade döpelse-ceremonien med större prakt, än sjelfva Paris skulle kunnat åstadkomma. Aldrig skall jag glömma, min käraste kusin, det djupa, outplånliga intryck, som hertig Philips och ert ädelmod gjorde på den stackars landsflyktingens halfbrustna hjerta!»
»Ers majestät», sade hertigen, tvingande sig att svara, »värdigades erkänna denna obetydliga tjenst i ordalag, som vida öfverbetalte all den ståt, Burgund kunde utveckla för att rätt uppskatta den ära, ni visat dess herskare.»
»Jag erinrar mig ganska väl de ordalag, ni menar, kära kusin», sade konungen leende; »jag tror de lydde, att som en gärd af tacksamhet för denna dagens välgerning, hade jag, stackars flykting, intet annat att erbjuda, än min egen person, min hustru och mitt barn. — Nå väl, jag skulle tro att jag temligen bra inlöst mitt löfte.»
»Jag vill visst ej bestrida hvad ers majestät behagar påstå», sade hertigen; »men —»
»Men ni frågar», sade konungen, afbrytande honom, »huru mina handlingar förlikts med mina ord. — Besitta, det kan jag snart visa: — mitt barn Joachims kropp hvilar i burgundisk jord — min egen person har jag i dag utan förbehåll lemnat i ert våld — och hvad min hustrus beträffar — sannerligen, kusin, tror jag ej, att ni, i betraktande af den tidrymd, som sedan dess förflutit, svårligen kan påyrka att jag skall hålla mitt ord i det fallet. Hon föddes på Marie välsignade bebådelsedag» — härvid korsade han sig och mumlade ett Ora pro nobis — »för några och femtio år sedan; men hon är ej längre borta än i Rheims, och om ni yrkar på, att mitt löfte bokstafligen skall uppfyllas, så står hon när som helst till er tjenst.»
Huru förtörnad än hertigen af Burgund var öfver konungens oförskämda försök att mot honom antaga en vänskaplig och förtrolig ton, kunde han likväl ej afhålla sig från att skratta åt denne sällsamme monarks besynnerliga svar; och hans skratt var lika missljudande, som den tvära, passionerade ton. i hvilken han ofta talade. Efter att hafva skrattat längre och högljuddare, än som
