»Vid St. Georg af Burgund!» sade hertigen, »det förvånar mig att höra ers majestät tala så om en man, som visat sig falsk och trolös mot både Burgund och Frankrike — en man, som alltid sökt underblåsa våra täta misshälligheter, i det han gifvit sig sken af medlare. Jag svär vid den orden jag bär, att hans moras ej länge skola blifva en tillflykt för honom!»
»Ej så häftigt, min kusin», svarade konungen leende och med sänkt röst; »då jag talade om konnetabelns hufvud såsom ett medel att göra slut på våra små misshälligheter, så önskar jag visst inte hit hans kropp, hvilket mycket gerna kan få vara qvar i St. Quentin.»
»Ha! ha! jag förstår er mening, min kungliga kusin», sade Carl med samma missljudande skratt som några andra af konungens grofkorniga infall afpressat honom, och tillade, i det han stampade med klacken i golfvet; »jag medger, att så taget, konnetabelns hufvud kunde vara bra att ha i Peronne.»
Dessa och andra samtal, hvari konungen emellanåt inkastade ett ord om allvarsamma saker, midt ibland muntra och skämtsamma utlåtelser, följde ej oafbrutet på hvarandra, utan blefvo skickligt inledda, dels under banketten på stadshuset, dels under ett derpå följande sammanträde i hertigens egna rum, och i allmänhet, allt efter som tillfället tycktes lämpa sig för att på ett otvunget och naturligt sätt vidröra så ömtåliga ämnen.
Men om Ludvig också handlat öfverdådigt, då han tagit ett steg, hvars följder genom hertigens hetsiga lynne och de ömsesidiga anledningar till bitter fiendskap, som förefunnos mellan dem, kunde blifva högst betänkliga och farliga, så har väl aldrig någon styrman på en okänd kust betett sig med mera rådighet och klokhet. Med den största skicklighet och säkerhet pejlade han djupen och grunden i sin rivals lynne och själ och visade hvarken tveksamhet eller fruktan, då resulteten af hans försök uppenbarade för honom vida mer dolda klippor och farliga ref än säker ankargrund. Slutligen gick en dag till ända, som måtte varit lika tröttsam för Ludvig genom den oupphörligt ansträngda vaksamhet och uppmärksamhet, som hans läge fordrade, som den för hertigen måste varit en tvångets dag genom
