Han frågade derpå Charlot med ögonskenligt deltagande, om de blifvit oroade eller anfallna under vägen. Charlot, som var en dum karl och blifvit utvald just för denna egenskap, gaf en högst oredig berättelse om det handgemäng, hvari hans kamrat gascognaren blifvit dödad, men visste ej om något annat. Ludvig frågade honom derefter noggrant och omständligt om den väg, på hvilken de begifvit sig till Lüttich, och tycktes mycket intresserad, då han till svar fick den upplysningen, att de, då de nalkats Namur, följt raka vägen till Lüttich, på högra Maas-stranden, i stället för den venstra stranden, såsom det föreskrifvits dem i deras marschruta. Konungen afskedade derpå mannen med en liten gåfva, och öfverskylde den ängslan, han visat, med att tillskrifva den sin oro för grefvinnorna de Croyes säkerhet.
Ehuru dessa nyheter förkunnade honom misslyckandet af en af hans favoritplaner, tycktes de likväl skänka konungen en innerligare tillfredsställelse, än han sannolikt skulle låtit förmärka i händelse af en lysande framgång. Han suckade lik en, hvars bröst blifvit lättadt från en tung börda, mumlade med en min af djup fromhet en andäktig tacksägelse till helgonen, upplyfte sina ögon och skyndade att smida nya och säkrare planer för sin ärelystnad.
Med denna föresats lät Ludvig tillkalla sin astrolog Martius Galeotti, som infann sig med sin vanliga min af konstlad värdighet, ehuru icke utan en skugga af farhoga på sin panna, liksom han icke varit rätt säker på ett vänligt emottagande af konungen. Detta var likväl varmare än någonsin förr varit händelsen. Ludvig kallade honom sin vän, sin fader i vetenskapen, den spegel, hvarigenom en konung kunde blicka in i den aflägsna framtiden, och slutade med att sätta en ring af betydligt värde på hans finger. Ehuru Galeotti var obekant med de skäl, som så hastigt höjt honom i Ludvigs aktning, förstod han likväl sitt yrke för väl, för att låta märka sin okunnighet. Han mottog med högtidlig blygsamhet Ludvigs loford hvilka, såsom han försäkrade, endast tillkommo ädelheten hos den vetenskap, han idkade, en vetenskap som blott vore så mycket beundransvärdare derigenom, att den åstadkom underverk genom ett så ringa verktyg som han. Konun-
