372
ers nåd hålles af honom. Hade han allvarsamt velat, att man vid ert emottagande i alla afseenden skulle visa er en utsökt uppmärksamhet, så tro mig, att hans folks nit nog skulle låtit minuter uträtta hvartill eljest fordrats dagar — och när», tillade han, pekande på tvättkannan och fatet, »voro ers majestäts toilettsaker af annat än silfver?»
»Nej, Olivier», sade konungen, med ett tvunget leende, »denna sista anmärkningen rörande rak-sakerna rör ditt eget kall alltför nära, för att jag skulle kunna bestrida den. Det är sant, att då jag var blott en flykting och landsförvist, serverades jag i guldkärl på denne Carls befallning, hvilken ansåg silfver alltför ringa för Dauphin, ehuru han nu tyckes betrakta denna metall såsom för dyrbar för konungen af Frankrike. Men vi vilja till gå sängs, Olivier. — Vårt beslut har blifvit fattadt och utfördt, och intet återstår att göra, utom att manligt spela ut det spel, hvari vi inlåtit oss. Jag vet att min kusin af Burgund, liksom andra vilda tjurar, sluter till ögonen, då han börjar sitt anlopp, och jag behöfver endast, liksom en af de tjurfäktare vi sågo i Burgos, afvakta detta ögonblick, och hans häftighet skall lemna honom i mitt våld.»
