En så stor och så klok furstes uppmärksamhet var redan i och för sig ett mäktigt bestickningsmedel; löften gjorde mycket och direkta skänker, hvilka tidens sed tillät burgundiska hofmännen att utan betänkande mottaga, gjorde ännu mer. Under en vildsvinsjagt, hvarvid hertigen med sin vanliga ifver öfverlemnade sig åt jagtlusten, sökte och fann Ludvig, obesvärad af hans närvaro, tillfälle att särskildt och i lönndom få tala med åtskilliga bland dem, hvilka ryktet tillskref det största inflytandet hos Carl, hvarvid d'Hymbercourt och Comines ej blefvo glömda, af hvilka han berömde den förre för hans tapperhet och militäriska talang, och den senare, tidehvarfvets blifvande häfdatecknare, för hans djupa skarpsinnighet och litterära förmåga.
Ett sådant tillfälle att personligen göra sig Carls ministrar bevågna, eller, om läsaren hellre vill, besticka dem, var kanske hvad konungen afsett såsom hufvudmålet med sitt besök, äfven om hans inställsamhet skulle gå förlorad på hertigen sjelf. Frankrike och Burgund stodo i ett så innerligt samband till hvarandra, att de fleste ädlingar som tillhörde det senare landet hade
