»Vi skola tillaga bäddar i salen för de öfriga af er svit», sade den språksamme gamle mannen, »men ers majestät får ursäkta, vi ha haft så kort tid på oss — och om ers majestät behagar titta på den der lilla dörren bakom tapeten, så leder den till det lilla kabinettet, der Carl blef mördad, och det fins en lönngång, som nedifrån för dit och hvarigenom de personer insläptes, som skulle verkställa dådet. Ers majestät, som jag hoppas har bättre ögon än jag, kan ännu se blodet på ekgolfvet, ehuru händelsen tilldrog sig för femhundra år sedan.»
Medan han sade detta, trefvade han omkring, för att öppna den omtalda dörren, tills konungen sade: »låt vara, gamle man — låt vara ännu en tid, tills du torde få en nyare berättelse att förtälja och friskare blod att visa. — Grefve Crèvecœur, hvad tror ni?»
