att blifva af med dem så fort som möjligt», sade Le Glorieux.
»Aha, herr Visdom, är du der?» sade Ludvig, vändande sig om och genast utbytande den patetiska ton, hvari han tilltalat Crèvecœur, mot en nästan glädtig. »Har du följt oss hit?»
»Ja, sire», svarade Le Glorieux. »Dit Dårskapen i purpur går förut, måste Visdomen i narrdrägt följa efter.»
»Huru skall jag förstå det, herr Salomon», frågade Ludvig. »Skulle du vilja utbyta din ställning mot min?»
»Nej, vid min själ, jag det vill!» genmälde narren; »inte ens om ni gåfve mig femtio kronor på köpet.»
»Och hvarför inte? Som furstarne nu för tiden äro, så tycker jag, jag skulle vara rätt belåten att hafva dig till kung.»
»Det tror jag nog, sire», svarade Le Glorieux; men om jag skall bedöma ers majestäts förstånd efter den omständighet att det inhyst er här, så frågar det sig, huruvida jag ej skulle komma att skämmas öfver att hafva en så dum narr.»
»Tyst slyngel», sade grefve Crèvecœur; »och låt ej din tunga skena med dig.»
»Låt honom tala», sade konungen; »jag känner ej något lämpligare föremål för åtlöjet, än deras dårskaper, som borde ha bättre förstånd. Här, min skarpsynte vän, tag denna börs med guld tillika med det rådet att aldrig blifva så stor narr, att anse er visare än annat folk. Var god och gör mig den tjensten och fråga efter min astrolog, Martius Galeotti, och skicka honom genast hit till mig.»
»Det skall jag visst ej glömma, sire», svarade narren, »och jag vill slå vad, att jag råkar honom hos Jan Dopplethurs; ty filosofer, liksom narrar, veta hvar man skall få det bästa vinet.»
»Låt mig anhålla om fritt tillträde för denna lärda person genom era vakter, grefve Crèvecœur», sade Ludvig.
»Fritt tillträde skall han visst få», svarade grefven, »men det gör mig ondt att nödgas tillägga, att mina order ej berättiga mig att låta någon lemna ers majestäts rum. — Jag önskar ers majestät en god natt», tillade han, »och skall genast vidtaga sådana anordningar i den yttre salen,
