Han mätte rummet med korta och ojemna steg, stannade ofta, slog tillsammans händerna och gaf fritt lopp åt sin sinnesskakning, hvilken han så lyckligt varit i stånd att dölja för andra. Slutligen stälde han sig framför den lilla dörren, hvilken den gamle seneschallen utvisat såsom ledande till skådeplatsen för en af hans företrädares mord, och vridande sina händer, gaf han efter hand luft åt sina känslor i en af bruten monolog.
»Carl den Enfaldige — Carl den Enfaldige! Hvad skall efterverlden kalla Ludvig XI, hvars blod sannolikt snart skall uppfriska fläckarne efter ditt? Ludvig den Dåraktige — Ludvig den Fånige — Ludvig den Bedårade äro alla alltför lindriga uttryck för att beteckna höjden af min dumhet! Att tro det dessa brushufvade lüttichare, för hvilka uppror är mat och dryck, skulle kunna förblifva lugna — att drömma om att Ardennernas Vilddjur skulle för ett ögonblick låta hejda sig i sin grymma och blodtörstiga framfart — att förmoda, att jag skulle kunna få Carl af Burgund att taga reson, innan jag först med framgång försökt kraften af dylika uppmaningar på en vild tjur! — Dåre, dubbla dåre som jag var! Men den bofven Martius skall ej undkomma mig. — Han har varit driffjedern härtill, han och den skändliga presten, den nedrige Balue[1]. Slipper jag någonsin undan denna fara, skall jag slita kardinals-hatten från hans hufvud, om äfven hufvudsvålen skulle följa med! Men den andra förrädarn är i mitt våld — ännu är jag konung — ännu är mitt rike rymligt nog för att bestraffa denna qvacksalfvande, ordmånglande, stjern-kikande, lögn-utprånglande bedragare, som gjort mig på en gång till fånge och gäck! Konsteltionernas konjunktion — ja, konjunktion, ja! Han pratade galenskaper, som man knapt skulle kunnat proppa i ett tre gånger kokt fårhufvud, och jag som var nog stor idiot att tro, att jag förstod honom! Men vi skola väl snart se, hvad konjunktionen egentligen förebådat. Först vill jag dock förrätta min andakt.»
Ofvanför den lilla dörren var en nisch, innehållande
- ↑ Ludvig höll sedermera Balue fången i slottet Loches, i en dessa jernburar, som skola varit uppfunna af kardinalen sjeif. Dennes fångenskap räckte i hela elfva år; först kort före sin död utsläptes han.
